Chrystyna sjunger för Ukraina på Eurovision medan barndomshemmet bombas
I den glammiga miljön av Eurovision Song Contest 2025 i Basel, Schweiz, står en ung kvinna med en berättelse som går bortom allt glitter. Chrystyna Starykova, körsångerska i Ukrainas bidrag tillsammans med elektropopgruppen Ziferblat, äntrar scenen med en inre styrka som inte helt går att beskriva – men som känns djupt i varje ton hon sjunger.
Från Myrnohrad till världsscenen
Under sitt framträdande får Chrystyna veta att hennes barndomshem i Myrnohrad, östra Ukraina, har träffats av en rysk granat. Bilden hon senare delar visar ett hem i ruiner – röken, de hängande fönsterbågarna, de svarta resterna av ett liv. Med orden: “Jag drömde om att åka hem. Men vårt hus stod näst på tur. Och nu är det borta.” beskriver hon den ofattbara verkligheten i en enkel bildtext.
I ett Paris av pyroteknik, LED-effekter och genomchoreograferade nummer syns den krock som sällan når scenbelysningens mittpunkt. Hon står med tårar i ögonen – men inte för svaghet. För styrka. För sorg. För sitt land.
Sång som motstånd och läkedom
Chrystynas resa till Eurovision började långt innan hennes första scenrep. Hon och hennes familj tvingades redan 2014 lämna sin hemstad på grund av konflikten i Donetsk. I Kiev fann hon sången som tröst och protest – ett sätt att bearbeta, uttrycka och stå emot. Nu, flera år senare, står hennes röst i centrum i Europas största musikevenemang.
Hon blir en del av en tradition av politiskt laddade framträdanden i Eurovision:
- Jamala, 2016 – vann med “1944”, ett inlägg om deportationen av krimtatarer.
- Conchita Wurst, 2014 – symbol för acceptans och mångfald.
- Hatari, 2019 – kritik mot mänskliga rättigheter i Israel, scenuppträdandet blev omdiskuterat.
Nu placerar sig Chrystyna i det sällskapet – inte i tävlan om rubriker, utan för att belysa ett livsöde som pågår just nu.
Röster bakom kulisserna
Bakom scenens kulisser viskas det om henne. Sveriges humorbidrag KAJ uttrycker beundran:
“Hon var så lugn. Det är något med hennes närvaro – som en tyst styrka. Man hör inte hennes smärta, men man känner den.”
Det är denna närvaro som får hela Basel att stanna till under genrepet, och som spås bidra till ett av finalens mest gripande ögonblick.
Mitt i kontrasten: ruin och refräng
Det kan lätt bli tomma ord i ett evenemang fyllt av överdåd, men Chrystynas röst tränger igenom. Det viktiga i hennes medverkan ligger i kontrasten mellan yttre sken och inre allvar:
- Scenshower från Cyperns dansdrottningar
- Vikingatematik från Danmark
- Humoristiska bastubidrag från Finland
- Och där emellan – Chrystyna, i Ziferblats kör, med en berättelse som berör
“Jag uppträder för mitt lands skull. För att visa vår styrka.” Orden är enkla, men med vetskapen om hennes förlust, känns de som en bön. Varje stavelse bär en tyngd vi andra knappast kan greppa.
Chrystyna Starykova visar att Eurovision inte bara är ett musikaliskt spektakel – det är också en scen för Europas mest personliga och mänskliga berättelser. När hon står där mitt i konfettin, sjunger hon för hemmet, hoppet och de som förlorat allt. Och i det ögonblicket är hon inte längre bara en körsångerska – utan en symbol för mod.
