Go kväll läggs ner efter 28 år – en tv-epok från Umeå går i graven
Efter 28 år i svensk tv avslutas det folkkära programmet Go’kväll, ett besked som skakat både redaktionen och stora delar av tittarkretsen. Sedan starten har programmet bjudit på boktips, matlagning och äkta samtal – allt med sitt hem i Umeå.
Inger Ljung Olsson – den fasta punkten
En av dem som varit programmets hjärta är Inger Ljung Olsson. Känd för sina röda glasögon och sin mjuka trygghet, har hon lett Go’kväll i en tid där andra ständigt bytte stil och kanal. Hennes reaktion på nedläggningen vittnar om mer än bara ett schemaändring:
“Jag känner mig utspottad ur en centrifugering och måste bara andas lite.”
En känsla som fastnar – för många i Sverige delar upplevelsen av förlust när Go’kväll går i graven.
Mer än ett tv-program
Go’kväll var inte bara ett program – det var en ritual. Ett tillfälle att koppla av med en kopp te, lyssna till boktips utan bakomliggande marknadsföring, och inspireras av matlagning utan kändispress. Det var ett format laddat med förtroende och en lyhördhet som inte längre är självklar i dagens tv-landskap.
- Det fanns inga stora gester – bara värme.
- Det fanns inga intensiva jinglar – bara lugn.
- Det fanns inga flashiga kändisar – bara människor.
Med rötterna i norra Sverige blev Go’kväll ett exempel på att lugna program också har en viktig plats inom offentlig service.
Från Umeå till Stockholm?
Ett av sorgens grundtoner handlar om flytten – från regional förankring till nationell centralisering. Den planerade ersättningen antyder mer tempo, yngre profiler och en urban estetik. Men många är överens:
Den nya satsningen kommer inte bli detsamma. Som programledaren Beppe Starbrink uttrycker det:
“Det kommer ju aldrig bli samma sak som ’Go’kväll’ – absolut inte.”
En epoks slut
Med Go’kvälls slut går ännu ett kapitel i svensk tv-historia i graven. Det är inte bara en tablåändring, utan slutet på ett slags tryggt kvällssällskap. Programmet föddes under Ragnar Dahlbergs ledning och förvandlades till något mer än ett format – det blev en institution.
- Det överlevde teknikskiften.
- Det klarade svängningar i tv-trender.
- Det stod stabilt genom otaliga omorganisationer.
Men inget varar för evigt. Och som Dahlberg själv sagt: “Ett tv-program kan inte pågå i en evighet.”
Ett tack från Sverige
Så vi säger tack.
- Tack för samtal som tilläts andas.
- Tack för mat som faktiskt gick att laga hemma.
- Tack för att värme och autenticitet fick leva i public service-tv.
Och kanske – bara kanske – har vi inte sett det sista av Inger Ljung Olsson. Det hade vi verkligen blivit glada av.
