KAJ från Malax tar Europa med storm – från underdogs till Eurovisionfavoriter
BASEL – Tänk dig att allting börjar med en limerick i lilla Malax, Österbotten. Sedan blinkar du till – och plötsligt står samma trio, de där varma, bastuälskande filurerna i KAJ, mitt i Europas största musikspektakel. Mikrofoner riktade som miniraketer. Kamerablixtar som aldrig slutar. Och exakt samma fråga ställd om och om igen:
”Hur känns det att vara ESC-favoriter?”
Jakob Norrgård hinner inte ens bita sig i läppen förrän Axel Åhman – kvällens statist överlevare – klickar till sin lilla intervjuräknare. 74.
”Aftonbladet blir alltså nummer sjuttiofyra,” säger han och ler, medan ögonen visar en trötthet som bara 73 tidigare repeterade konversationer kan ge.
Och vi är inte ens i mål än.
Från limerick till limelight
Det är något nästan mytiskt i det här. Tre killar från svenska Österbotten som byggt sitt sound på humor, dialekt och nostalgi har gått från Mello-anonyma till Europas blickfång. Om Shakespeare fått fingra på en Eurovision-berättelse, kanske det hade låtit ungefär så här: tre outsiders, rotade i något genuint, på väg att utmana spektaklet själv.
Men nu börjar snacket tära. De har varit turné-charmörer och presskonferens-klippor. Men det syns i Jakobs ögon när han säger:
”Vi vill inte prata om det längre. Vi vill bevisa att vi kan.”
Och det är helt förståeligt. Ljusen bländar. Frågorna upprepas i takt med att likesen rullar in. Och hur mycket personkemi och glimt i ögat du än har, så finns det en gräns. Även för KAJ.
101 intervjuer och en virvlande verklighet
När de till sist kliver av den turkosa mattan har Axel räknat in: 98 intervjuer. Och så var det de där tre hotellgrejerna tidigare under dagen. Totalt 101. Ett äkta maraton – fast med mer bastuhumor och mindre svett.
Ironin? De som ingen ville prata med när Mellon var i full gång – när all media hängde på Måns Zelmerlöw som om han vore Carola på comebackturné – är nu hetare än fondue på en vintermarknad.
Axel skrattar åt minnet. Ett sådant där skratt som både smakar seger och ett lätt ”jag sa ju det”:
”Ni stod alla i kö till Måns då, just saying.”
Från skämtband till scenens centrum
Från förbisedda till omringade. Från ’det där bandet med österbottnisk sketchbakgrund’ till ett namn som hela Europa plötsligt bryr sig om.
Och det är just det som gör KAJ så svårmodigt charmiga. De står där som Eurovisionfavoriter utan att tappa sin själ, sitt leende i mungipan – som blinkar till publiken och säger: ”Vi vet att det här är ett enda stort, glimmande spektakel. Och vi älskar det. Men vi vet också att det är lite knäppt.”
De toppar favorittippningarna, men österrikiske JJ med sin ”Wasted Love” är hack i häl. Att vara förhandsfavorit kan verka glamoröst – men det är som ett vackert halsband med vassa kanter. Det glittrar, men skaver också.
Vägen till tisdag
Och ändå, när jag frågar vad de egentligen längtar efter, är det den tystlåtne Kevin Holmström som svarar – utan glitter i tonen, men med fokus i blicken:
”Det är det här som är jobbet. Den stora höjdpunkten. Tisdag kan inte komma fort nog.”
Där, mitt i Europas cirkus, känns det plötsligt som om alla de 101 frågorna vi pressmänniskor slängt på dem bara varit en slags transportsträcka. En stilla väntan på tisdagskvällens stora scen i St. Jakobshalle, där det äntligen ska hända.
Det som kanske vinner – trots allt
För någon gång måste snacket dö ut. Plåstret måste dras av. Mikrofoner ska inte riktas mot munnar – utan det ska sjungas i dem.
För ganska ofta vinner det som glittrar mest. Men ibland vinner det något annat. Något småleende, självdistanserat och oväntat träffsäkert.
Kanske blir det inte i år powerballader med tre modulationer eller discodängor i silverdräkter som tar hem segern.
Kanske – kanske – vinner tre killar från Malax hela grejen. Utan att försöka vara något annat än exakt det de är.
Det låter nästan för otroligt för att vara sant.
Men det är också exakt därför man hejar på KAJ.
Och vi har knappt börjat.
— Lennart Ekholm
Skriver med glitter i blicken, vanilj i hjärtat och ett stadigt grepp om mikrofonen.
@lennartekholm_void
