Masked Singer Sverige tillbaka med glitter galna gissningar och fredagsmagi

Det är fredag kväll i april – den sortens vårkväll då man anar att världen vaknar till liv igen. Men inne i TV4:s färgsprakande studio är det redan fullt ös – ett kitschigt sagoland där LED-ljus blinkar, fjäderbeklädda dräkter far förbi, och en fråga hänger i luften med samma tyngd som en cliffhanger i en dokusåpa: Vem är det egentligen som gömmer sig bakom masken?

Japp. Det är “Masked Singer”-dags. Och vi är tillbaka. Sveriges mest älskade guilty pleasure är här för ännu en säsong, och vi älskar varje överdriven sekund av det. För vad gör man inte för lite spektakel innan fredagsmyset – och att få skrika ”Men det är ju Lotta Engberg!” när en discoklädd kaktus plötsligt brister ut i powerballad?

Men den här säsongen känns… annorlunda. Luften vibrerar av förväntan redan innan första låten dånar från högtalarna. Det viskas, postas memes, och i Aftonbladets direktsändningschatt går det hett till. Kommentarerna flödar in snabbare än man hinner doppa sina tacos i guacamole:

• ”Räven MÅSTE vara Kenny Bräck. Jag hör det!”
• ”Dockan = Johanna Bagge. Litar på min magkänsla sen renoverings-realityn.”
• ”Porslinsdockan är Jesper Parnevik. Känner igen fnisset!”

Det är som om hela Sverige förvandlats till ett enda stort detektivgäng – fast istället för förstoringsglas har vi TikTok och 30 sekunder långa sångklipp att analysera.

Första figuren som rullar ut på scen denna kväll? En glänsande, klorofyllgrön bacill med ögon stora som dramat på “Valgrens Värld”. Och oväntat nog – faktiskt ganska fin röst. Vem det är under den där alieninfluerade dräkten? Skvallret pekar mot någon från “Let’s Dance” eller kanske… den evigt misstänkte Morgan Alling? Igen?

Men det är dockan som stjäl showen. Denna 80-talsdoftande skräckfilmsdocka med ögon som glittrar i takt med beatet – och en röst som får nätet att surra av “Lisa Ajax-vibbar”. Fast sen kommer bomben: ”Tror det är Annika Jankell!” skriver någon. Plötsligt kastas hela teorin upp i luften, och spelet – ja, det börjar om från noll.

Mitt i allting slänger Kodjo Akolor, som tack och lov fortfarande sitter i panelen, ur sig kvällens mest färgstarka liknelse:

”Det här är som Eurovision – i en LSD-dimma.”

Publiken fnissar, Twitter exploderar, och vi andra… vi nickar i tyst samförstånd. Exakt så.

Men kvällens mest nervkittlande ögonblick? Det kommer när Bianca Ingrosso låter orden glida iväg med ett leende som bara aningen döljer dramatik:

“Jag har hört en röst som låter så där… hos min bästa vän.”

En mindgame? Ett hemligt tips? Ett sätt att få hela landet att spekulera ännu mer? Oavsett – vi är med henne hela vägen.

“Masked Singer” är inte bara ett program. Det är en känsla. En smått galen blandning av:

• Agatha Christie
• Allsång på Skansen
• Eurovision
• Glitterkavalkad

Det är svensk feelgood när den är som mest udda, mest underhållande och – låt oss vara ärliga – fullkomligt underbar.

Och naturligtvis, som varje säsong, dyker den där gamla teorin upp som aldrig riktigt dör:

“Peter Stormare är nog med. Han är ju i Sverige just nu.”

Visst, visst. Säkert. För vad skulle Peter Stormare hellre göra än att glida ner i en latexdräkt och sjunga Laleh i falsett? Ärligt talat… man vet ju aldrig längre.

Så – vem är bakom maskerna i år? Svaret, som alltid, gömmer sig i glitterdetaljer, höga klackar och ett och annat versmått som skaver. Vi vet ännu inte mycket – men vi vet att vi är fast.

Och vi fortsätter att gissa. Skratta. Och älska varje vansinnig sekund av detta tv-guld.

(P.S. Jag är fortfarande 94% säker på att Dockan är Nour El Refai. Vi hörs nästa fredag.)

– Elias Sundström
Nöjeskrönikör, Aftonbladet
(aka “Den maskfria sanningssägaren”)