You säsong 5 recension När mörk romans blir självironisk upprepning
Det har alltid funnits något bisarrt tillfredsställande med att följa Joe Goldberg – den mörka, bokälskande charmören som lika gärna försvinner in i Donna Tartts prosa som i att låsa in folk i burar. På ytan är han romantisk och beläst, men bakom blicken döljer sig en farlig drift. Nu, i den femte och sista säsongen av Netflix-serien ”You”, får vi ännu ett kapitel i denna obehagliga saga – men entusiasmen har bleknat.
En trött upprepning i ny kostym
Säsongen tar oss tillbaka till New York, där allting började. Joe, fortfarande spelad av Penn Badgley med sin unika blandning av charm och obehag, lever nu som trofémake till den brittiska arvtagerskan Kate. Hon spelas av Charlotte Ritchie och porträtteras som oförklarligt tålmodig och skarpsint – egenskaper som nästan parodiskt kontrasterar mot Joes våldsamma förflutna.
För en stund verkar det som att Joe har lyckats lägga sina mördardagar bakom sig. Men – förstås – det tar inte lång tid innan gamla mönster återupprepas. Besattheten väcks åter, människor börjar försvinna, och Monologen™ gör sitt återtåg.
Mer av samma – fast svagare
Den femte säsongen försöker övertyga oss om att den är ”mörkare”, ”djupare” och ”sorgligare”. I praktiken känns den dock som en blek kopia av sig själv, som en bok man egentligen redan har läst – men som dammet inte riktigt lagt sig på ännu.
Vi har sett:
- Joe bli besatt
- Löften om förändring
- En ny kvinna, en ny lögn
- Ett nytt mord
- Och en ny röst rakt in i kameran
Det är, helt ärligt, som att serien glömt att den redan berättat den här historien. Flera gånger.
Ljusglimtar i mörkret
Trots den övergripande tröttheten finns några ljusglimtar. Anna Camps dubbelroll som Kates tvillingsystrar bjuder på vrickad satir i bästa Dynasty-anda, och Penn Badgleys karaktäristiska internmonolog fungerar fortfarande då och då som en underhållande balansgång mellan intellektuell parodi och ren obehaglighet.
Finalen – ett svagt farväl
Den avslutande episoden famlar i sin ambition att vara både känslomässigt tung och dramatiskt elegant. Istället blir det en spretig mix av stilar som ger känslan av att manusförfattarna själva tappat tråden. Ambitionen är att landa i något storslaget – men istället får vi ännu en voiceover från Joe om självinsikt, kärlek och mord. Det fäster helt enkelt inte.
Summering: Slutet gott – för att det är slut
Samtidigt som det är skönt att serien når sitt definitiva slut, lämnar den knappast något tomrum efter sig. Det som en gång började som en skarp satir över romantikens mörkare sidor har utvecklats till självparodi. Istället för att avslöja sanningar om kärlek och besatthet, har ”You” blivit en trött upprepning av sin egen mall.
Betyg: 2 av 5 döda ex – men kanske 5 av 5 för att det äntligen är över.
Tips för dig som vill ha mer psykologisk skruv
Trött på Joe? Testa något med mer bett:
- Dexter – för det verkligt moraliskt tvetydiga
- Bates Motel – en djupdykning i en seriemördares uppväxt
- Succession – för sylvass satir och familjekaos av högsta klass
”You” är död. Låt den vila – eller åtminstone lås byrålådan för gott.
Text: Erik Linde – din trogna kulturspanare med smak för det skeva och skrattretande i streamingvärlden.
