Finneas på Fållan i Stockholm en gripande konsert som visar att han är mer än Billies bror

Stockholm en lördagkväll och luften darrar fortfarande av energin från Billie Eilishs två maxade konserter på Avicii Arena tidigare i veckan. Men i kväll är det någon annans tur att stå i rampljuset. Någon som förtjänar att bli sedd för sin egen skull.

När Finneas O’Connell kliver ut på scenen på Fållan är det med en avslappnad självsäkerhet. Han sätter sig vid pianot, drar igång med ”Starfucker” och ser ut som någon som klivit direkt ur ett avsnitt av The O.C.: blont pagehår, t-shirt på t-shirt och en lättsam självironi som direkt får publiken att smälta. Rösten är klar, ljudbilden torr och nära – en påminnelse om att han är mycket mer än Billies storebror och producentgeni.

Ändå hänger en fråga i luften: är publiken här för Finneas… eller för allt som ligger i närheten av Billie Eilishs universum?

Svaret? En blandning av båda. Salen är full av hängivna Eilish-fans, men också av folk som faktiskt lärt sig älska Finneas på egna meriter. Och det han bjuder på är hantverk i världsklass: välskrivna låtar, skarp humor och en varm scenpersonlighet som gör att man känner sig som på en väns trädgårdskonsert snarare än en klubbspelning i en huvudstad.

Mellan låtarna småpratar han med publiken på sitt eget charmiga, lätt disträ sätt. Han tackar ljudtekniker, bartenders och berättar förtjust att publiken pressat fram 250 (!) vattenflaskor mot scenkanten. Det är svårt att inte sympatisera när han kastar mikrofonen i luften — och tappar den med ett glatt skratt.

Men det är när Finneas låter all yta falla bort som magin verkligen händer. När han sätter sig vid flygeln och sjunger ”Only a Lifetime” blir hela rummet knäpptyst. Plötsligt är han inte längre producentunderbarnet från Los Angeles eller lillebrorsans sidekick — han är en berättare, en som når rakt in i hjärtat.

När han tillägnar kvällens sista sång, ”Family Feud”, till sin syster och frågar: ”Är det någon som är här med sin bror eller syster?” lyfter kvällens känslosammanhang ytterligare en nivå. Hjärtan mjuknar, leenden sprids, och det känns som om hela lokalen för ett ögonblick håller andan tillsammans.

Höjdpunkter och svackor under kvällen

• Bäst: Det ömsinta fyrverkeriet i ”Only a Lifetime” och ”Family Feud”.
• Mindre minnesvärt: När dussinrocken smög sig in som en oinbjuden gäst på efterfesten.

Visst, det finns stunder när konserten svajar. Några av de mer amerikanskt radiopolerade låtarna, exempelvis ”The Kids Are All Dying”, känns lite för torra jämfört med de ögonblick där Finneas verkligen träder fram som den han är: självironisk, sårbar, glimrande.

Men viktigast av allt — när vi vandrar ut i Stockholmsnatten är det med en klar insikt: Finneas är långt mer än bara en bakgrundsfigur i sin systers historia. Han är sin egen artist. En som vet hur man ritar små, levande kartor mellan hjärta och huvud — och som vi gärna vill följa lite längre nästa gång.

Setlist Finneas på Fållan

1. Starfucker
2. Lotus Eater
3. Cleats
4. Sweet Cherries
5. What’s It Gonna Take To Break Your Heart?
6. Angel
7. The Kids Are All Dying
8. Partners in Crime
9. A Concert Six Months From Now
10. 2001
11. Little Window
12. Mona Lisa, Mona Lisa
13. Only a Lifetime
14. Till Forever Falls Apart
15. Family Feud
16. I Lost a Friend
17. Break My Heart Again
18. Let’s Fall in Love for the Night
19. For Cryin’ Out Loud!