Anette Alsings gripande berättelse om sista tiden med Adam – sorgen och kärleken efter pandemins mest kända ansikte
Våren 2020 var en tid präglad av osäkerhet och rädsla. Vi höll oss undan, spritade händer och hoppades i tysthet att Sverige kanske kunde rida ut stormen. Men verkligheten kom ifatt – pandemin var skoningslös. För många blev statistiken personlig. För Anette Alsing förändrades livet för alltid.
En älskad röst tystnade
När beskedet kom att Adam Alsing gått bort i covid-19, drabbades hela Sverige av sorg. Han var en självklar röst i TV och radio, en programledare som många vuxit upp med. Hans död suddade ut gränsen mellan offentlig person och personlig förlust – för nationen, men främst för hans familj.
Fem år senare berättar Anette Alsing i en intervju om deras sista tid tillsammans. Det är en berättelse inramad av skyddsdräkter, stilla farväl och ovisshet. Men framför allt är det en berättelse om kärlek som vägrar släppa taget – även vid livets slut.
En smärtsam sista stund
Stunden då Anette tog av sig en del av skyddsutrustningen för att lägga huvudet mot sin makes hand är ett ögonblick som stannar kvar hos läsaren.
”Jag lade mitt huvud mot hans hand.”
I det ögonblicket spelade inga regler någon roll. Bara kärlek. Bara närhet. Allt annat tonade bort, där mitt i pandemins kaos tog människans behov av kontakt plats – starkare än allt annat.
Adam – mer än en TV-profil
I hemmet återfinns han i bilder och filmer. Adam med sonen i knät, som värd i “Big Brother” och “Jeopardy!”, och som glädjespridare i radio. Ett leende som lyste genom skärmarna, som fanns i våra hem, fast vi aldrig träffat honom.
Men när han försvann, blev han också ansiktet för en verklighet som tidigare känts avlägsen.
Den plötsliga vändningen
Det mest skakande i berättelsen är hur plötsligt allting gick. Bara två dagar innan trodde familjen på tillfrisknande. Läkarna sa att Adam mådde bättre. Ett sms hann skrivas, men innan det skickades ringde telefonen:
”Ni måste komma in direkt.”
Då var det redan för sent.
En begravning i tystnad
Adam begravdes under strikta restriktioner. 20 personer. Inga stora folksamlingar. Ingen offentlig sorgeprocess. En stillsam ceremoni för en man som aldrig ville bli ett symbolansikte – men som ändå blev det.
Snuset – en sista vardagsblick
Den kanske mest hjärtskärande detaljen i Anettes berättelse är hur hon ropade till Adam att inte glömma snuset. En absurd, nästan komisk detalj i ett annars tungt ögonblick – som samtidigt blev en påminnelse om vardagens skönhet.
Det symboliserar Adam. En människa som älskade livet – både i rampljuset och i det vanliga, enkla.
Tatueringen och arvet vidare
I dag bär Anette ett ”A” tatuerat på handleden. Ett bokstav med så mycket mer än bläck bakom sig. Det är kärlek. Det är minne. Det är mod.
Tillsammans med familjen driver hon stiftelsen Adam Alsings Minne, där ett årligt pris delas ut till mediepersonligheter som lyfter fram tolerans, medmänsklighet och teamkänsla. Värden Adam levde efter.
Små steg mot framtiden
Anette försöker, trots allt, blicka framåt. En ny lägenhet. En första dejt. Ett försiktigt kliv bort från sorgen – men aldrig bort från Adam. För som hon säger:
”Han är fortfarande min trygghet. Min fina man.”
Minnet lever vidare
Det här är inte bara en berättelse om en folkkär programledare som försvann. Det är en berättelse om förlust, men också om kärlek. Om vardagsdetaljer som blir monument. Om att våga dela smärtan, för att andra ska känna sig mindre ensamma.
Vi minns Adam. Genom Anette. Genom skrattet. Genom leendet. Genom en hand att luta huvudet mot.
- Vill du höra mer från Viktor? Mejla på viktor.l@kulturgrillen.se
- Följ @viktorskulturgrill på Instagram för livet bakom kulisserna
© Viktor Lindström | Kulturgrillen 2025