Därför strömmar hela världen Konklaven just nu en politisk thriller inifrån Vatikanens hjärta
När påve Franciskus nyligen gick bort förvandlades en sorgens stund till något oväntat: en global binge-fest. Medan människor tände ljus och bad böner, lyfte de också fjärrkontrollerna – och startade strömningen av den kyrkopolitiska thrillern “Konklaven”. Enligt nya siffror från analysföretaget Luminate (via Variety) har tittandet på filmen skjutit i höjden med hela 283 procent. Plötsligt är historien om kardinaler i röda skrudar hetare än de största blockbusterfilmerna.
Låt oss vara ärliga: på pappret låter det ju inte som något som skulle få världens streamingtjänster att gå på högvarv. En samling äldre män sitter tysta i ett kapell, diskuterar – och röstar på – vem som ska bli katolska kyrkans nästa ansikte utåt. Inte direkt Marvel, eller hur? Men “Konklaven” lyckas göra det torrt ceremoniella till en storslagen psykologisk thriller – ett slags himmelskt “House of Cards” med religiös rök och hemliga allianser.
Och mitt i allt: Ralph Fiennes, med den där blicken – kylig som marmorgolvet under Peterskyrkan – som skär igenom kardinalförsamlingen på ett sätt som får hela scenen att vibrera.
När fiktion och verklighet möts i kyrkans innersta
Det finns något hypnotiskt i filmen. Regissören Edward Berger och manusförfattaren Peter Straughan har lyckats ta en uråldrig tradition – konklaven, det påvliga valet – och klätt den i ett samtida drama där varje viskning ekar av makt, tro och ambition. Plötsligt är den heliga processen mer “Shakespeare” än liturgi.
Och just nu känns filmen extra laddad. Påvens död har påmint oss alla om att det här inte bara är något man läser om i historieböckerna. Det händer. Nu. Bakom låsta dörrar i Vatikanens hjärta samlas kardinaler från världens alla hörn för att, med vägledning (sägs det) från den Helige Anden, välja en ny påve.
Men bakom böner och andlig vägledning finns också politik. Intriger. Balansgångar mellan tradition och modernitet. Och kanske, bara kanske, ett maktspel så laddat att det får West Wing att kännas som ett lunchmöte.
Hur mycket sanning rymmer en thriller?
Enligt experterna: ganska mycket.
Kathleen Sprows Cummings, som undervisar om katolska kyrkans innerliv vid universitetet Notre Dame (och innehar vad som låter som världens mest fascinerande professorstitel), beskriver filmens noggrannhet som “anmärkningsvärd”.
- Detaljen där den döde påvens ring förstörs med en silverhammare finns med
- Traditionerna speglas troget utan överdriven dramatisering
- Ritualens djup förmedlas snarare än endast dess yta
Och professor Bill Cavanaugh, teolog och religionsvetare, menar att den verkliga dramatiken ligger i det oväntade. För hur mycket andlig vägledning det än talas om, är det ändå människor som röstar. Vilket betyder att resultatet – vare sig det blir en liberal förändringsagent eller en konservativ väktare av traditionen – alltid är osäkert. Vatikanen spelar sin politiska version av rysk roulette.
Vad säger vår tids fascination om oss själva?
Kanske finns svaret i jakten på något mer meningsfullt – en längtan bort från TikToks eviga loopar och realityprogrammets plastiga konflikter. “Konklaven” erbjuder något annat: en inblick i världens kanske mest slutna rum, där varje gest, varje viskning, kan skaka om det andliga landskapet för över en miljard människor.
Eller så älskar vi bara riktigt välgjord maktdramatik. För let’s face it – när Ralph Fiennes står och stirrar ut över sina kumpaner i röda kappor som om han precis brutit ett evigt löfte, då går det inte att titta bort.
Mellan röken stiger frågorna
Vad händer egentligen när en påve dör? Vem bestämmer sen? Och hur går det till när en ny andlig ledare väljs? “Konklaven” svarar inte på allt, men den ger oss en biljett in genom portarna till en värld som är lika hemlighetsfull som den är fascinerande.
- När påven dör, förseglas hans rum och tillhörigheter säkras
- Kardinalerna samlas i Sixtinska kapellet i konklav
- Röstomgångar påbörjas – endast en majoritet kan avgöra utgången
- Vit eller svart rök signalerar resultatet för världen utanför
Så medan världen väntar på röken – svart eller vit – gör vi det enda logiska: Vi tittar. Vi fascineras. Vi letar efter svar bland viskningar, ritualer och rökpelare målade i filmskön ljussättning.
För religion må handla om tro.
Men Vatikanen?
Det är episk storytelling.
© Elias Bergström – din korrespondent för mörklagda korridorer, rökfyllda hemligheter och strömningssuccéer från heliga rum.
