Drop är en nervkittlande technothriller om dejting, digital sårbarhet och skräck via Airdrop
Föreställ dig detta scenario: du har inte gått på en dejt på flera år. Du är förälder, du är försiktigt optimistisk men fortfarande märkt av tidigare erfarenheter. Kanske bär du en liten dos hopp tillsammans med din mobiltelefon. Just när du börjar känna dig bekväm under middagen plingar det till – en Airdrop-förfrågan. Du känner inte avsändaren. Är det ett misstag? Men snart inser du att fler i lokalen fått samma bild. Samma hot. Och plötsligt är det uppenbart: något är väldigt, väldigt fel.
Det är här Drop tar sin början – Christopher Landons senaste technothriller som markerar ett mörkare avsteg från hans tidigare lättsamma skräckkomedier som Happy Death Day och Freaky. Även om hans passion för 90-talets VHS-thrillers tydligt märks, känns detta som en crossover mellan Black Mirror och en actionpackad popcornfilm.
Nervigt och nära med Meghann Fahy
I huvudrollen ser vi Meghann Fahy – känd från The White Lotus – som tolkar Violet med en nervig autenticitet. Violet är någon vi känner igen, någon som våga tro igen, men snart tvingas inse hur sårbar vår digitala existens faktiskt är.
En hotfull vardagsfunktion
Konceptet är lika briljant som banalt: Landon tar Airdrop – en funktion de flesta av oss använt av misstag – och förvandlar den till ett hot. Det startar stilla, krypande, men eskalerar i nervpirrande paranoia. Även om berättelsen stundtals utmanar logiken är det känslan av att det skulle kunna hända dig som gör det så effektivt.
Högoktanigt drama utan skuggor
Subtilitet? Nej, glöm det. Detta är inte Hitchcock bakom en gardin. Drop levererar dramatik i högsta volym – men med ett tydligt underliggande budskap om vårt beroende av skärmar, vår vilja att bli sedda och hur lätt vi lämnar ut oss själva till främlingar, vare sig av hot eller av flört.
Biroller som glänser
Brandon Sklenar spelar dejten – charmig, men misstänkt tystlåten. Creepy eller bara reserverad? Tolkningen är fri. Reed Diamond dyker upp och stjäl scener likt en Fincher-karaktär från 90-talet, komplett med mystik och skärpa.
Stil före substans?
Filmen rör sig mellan spännande action och dialog med ungdomsserie-vibbar. Exempel:
- “Do you trust me?” (jodå, den nivån)
- Stiliga laptop-vinklar i motljus
- Gåteliknande Dark Web-intriger
Det fungerar i början, eftersom filmen är stilfullt filmad, musiken slår rätt och tempot hålls uppe. Men efter ett tag börjar man sakna djupare svar på de många frågor filmen målar upp.
En explosiv final… bokstavligt talat
Den sista akten slår på alla trummor och kryddar med olidlig spänning – och många explosioner. Subtil logik får maka på sig för ren dramatik. Resultatet?
- Du häpnar
- Du skrattar till (kanske omedvetet)
- Du är ändå… underhållen
Frågor som fastnar
Trots sina uppenbara överdrifter sår Drop några viktiga tankefrön:
- Kan någon använda vår digitala närvaro mot oss?
- Har vi verkligen kontroll över vår identitet online?
- Är dejtingsappar tryggare än relationer i verkliga livet?
Slutord
Drop är kanske inte årets mest nyskapande verk. Det är inte heller den mest logiskt sammanhållna thrillern. Men den är högst aktuell, ibland skrattretande, ibland skrämmande – och framför allt: en nervig mix av digitalt obehag och modern relationsångest. Du kommer att:
- Fnysa åt vissa scener
- Gnaga på naglarna under andra
- Dubbelkolla dina telefoninställningar efteråt
🎬 Drop visas nu på biografer. Ta med sällskap – och se till att mobilen är laddad. Du lär vilja dubbelkolla inställningarna efteråt.
Betyg: 3,5 av 5 nervösa pushnotiser.
📲 Följ Henrik Sjöberg på Instagram (@HenrikSnackarFilm) för fler recensioner, filmprat – och kanske lite skvaller om vilken svensk kändis som smet ut bakvägen från biovisningen…
