Ernst Billgren lyfter Karl XII till nya höjder i färgstark utställning på Nationalmuseum
Alla har vi sett den där målningen någon gång – kanske i en skolbok med gulnade sidor, eller i ett dammigt museum. Gustaf Cederströms ”Karl XII:s likfärd” från 1884 betraktas som en nationalskatt: ett svenskt Ragnarök i olja, där den döde kungen bärs hem genom vinterns tystnad. En tavla genomsyrad av luthersk sorg, leriga stövlar och blåfrusna skägg.
Men Ernst Billgren, vår mest färgsprakande konstkameleont, har andra idéer om hur ett kungligt avsked kan se ut.
Istället för sorgemarscher i snöstormar låter Billgren Karl XII sväva. I verket ”Karl den XII:s luftfärd”, nu på Nationalmuseum i Stockholm, ser vi samma scen som hos Cederström – men något är väldigt annorlunda. Soldaterna står kvar, men istället för att bära honom, ser de honom flyga mot molnen. Det är som om deras konung fångats av vinden – eller släppts som en ballong. Helig och heliumlätt på samma gång.
Det är ömsint. Det är absurt. Och det är, så klart, typiskt Billgren.
”Jag gillar att måla andras bilder, då slipper jag mig själv,” sa konstnären med ett torrt leende under pressvisningen – en kommentar som landar mitt mellan Oscar Wilde och en sitcom.
En visuell labyrint av nya minnen
Den aktuella utställningen ”Nya minnen” är mer än bara parafraser – det är som att kliva in i ett kalejdoskop av tid och nostalgi. Fyra trämontar, byggda av konstnären själv, innehåller:
- Bleknade festinbjudningar
- Färgglada mosaiker
- Fotografier och föremål som pendlar mellan kungligt hov och dragqueen i Skärholmen
Billgrens omarbetningar av gamla mästare, som Bruegel, fungerar både som konstnärliga blinkningar och skarpa kommentarer. ”Museet hade ju ingen”, skämtar han – men det handlar också om tolkningsföreträde. Och modet att släppa taget.
Historia som dröm – och motvikt
I hela utställningen återkommer en fråga:
- Vad är minne?
- Vad är uppdiktat?
- Vad är historia – och vad är bara någon annans dröm?
Det är lätt att le – men också svårt att inte känna något på djupet. Trots den barocka ironin och överdådet bubblar en känsla av sorg. Eller kanske hopp. Kanske både och.
I en värld som ibland känns för tung, blir synen av Karl XII stiga till väders nästan som terapi. En visuell påminnelse om att vi får välja våra perspektiv. Att vi får släppa taget om historia, stolthet – och dödsallvar.
Släpp taget, stig mot skyn
Visst, vissa kommer kalla det historielöst. Flamsigt. Men ingen lämnar utställningen likgiltig. Billgren tar konsthistorien och viftar med den som en illusionist – med ett leende och ett plötsligt ryck i duken.
När Karl XII svävar stolt och ballonglätt mot skyn, är det nästan som att Billgren själv frågar:
”Varför inte?”
Kanske är det just där, i det oväntade och lättsamma, som den verkliga konsten bor: i viljan att föreställa sig något annat – lättare, högre, mer mänskligt.
🖼️ “Ernst Billgren – Nya minnen” visas på Nationalmuseum i Stockholm till den 28 september 2025.
Se den – om inte för att förstå konsten, så för att själv få lyfta lite.
© Hampus Wilhelmsson
Dricker sitt kaffe mellan kulturnyheter och gamla kungar.
