Heartstopper avslutar med film på bioduken – en hoppfull och hjärtskärande kärleksfinal
Det här är inte slutet man viskar fram. Åh nej. Det här är ett sista kapitel som ekar över hela London – och snart resten av världen. Efter tre älskade säsonger av kärlekskranka blickar, virala TikTok-klipp och ett soundtrack som definierat en generation, är det dags för Netflixserien Heartstopper att byta medium. Från soffan till biografsalongen. Och det verkar som om vi ska säga hejdå med tårarna rinnande och hjärtat i halsgropen.
För i sommar drar inspelningen av Heartstopper: The Movie igång, enligt brittiska The Guardian. Filmen bygger på Alice Osemans fortfarande hemliga sjätte bok i hennes grafiska romansvit – en epilog som lovar att ge våra favoritkaraktärer, och oss trogna fans, det slut vi längtat efter. Och om vi känner Oseman rätt, kommer det inte bli något slarvigt ihopknutet lyckoslut. Det här blir ett riktigt avsked. Med både stick i hjärtat och hopp i blicken.
Från blyertsstreck till bioduk
Om du mot förmodan lyckats undgå fenomenet Heartstopper (är du säker på att du inte bott under en sten?), så handlar serien om Charlie Spring och Nick Nelson – två brittiska tonårskillar som möts, blir vänner och långsamt faller för varandra på det där långsamma, sårbara och alldeles perfekta sättet.
Charlie, spelad av Joe Locke, är introspektiv, känslig och lite kantstött; Nick (Kit Connor) är rugbyspelaren med ett innerliv vi sällan får se hos idrottspojkar på film. Mellan dem växer det fram något äkta – något som lyckats med det få queerberättelser för unga tidigare klarat: att vara både full av svärta och fullt av liv.
Ett avsked med dubbel innebörd
Men varför känns filmen så… personlig?
Tja, tack vare ett filmteam med dålig uppsikt och ett fan med väldigt bra kamera har vi fått en liten försmak. Enligt rykten fortsätter berättelsen efter gymnasiet:
- Nick är på väg in i universitetslivet
- Charlie är kvar hemma, omgiven av gamla minnen
- Distansförhållandets verklighet smyger sig på
Det som tidigare kunde lösas med ett lunchrastemeddelande förvandlas nu till fel tidzon, missade samtal och den där gnagande känslan av avstånd – både fysiskt och känslomässigt.
Det luktar långdistansdrama.
Och det är just här Heartstopper alltid har briljerat – i sprickorna, tvekan, och alla de där osäkra mellanrummen där verklig kärlek testas. Oseman har dock försäkrat att filmen – även om det gör ont – också ska vara full av hopp. För det är den balansgången som gett Heartstopper sina vingar: att kunna skildra tårar utan att ta ifrån oss tron på att kärlek, även i motvind, kan hitta hem.
Mer än bara ett farväl
Dessutom är filmen så mycket mer än bara ett avslut för Nick och Charlie. Det är en markering. En signal om att tiden då queera ungdomshistorier gömdes i kulisserna är över. Nu kliver de ut på scen – eller upp på bioduken – med samma självklara självklarhet som vilken episk romcom som helst.
Och det verkar som att Netflix har större planer än bara en digital premiär. Det ryktas nämligen om en pampig lansering på filmfestivalen i Venedig. Värt att notera:
- Kit Connor har redan två filmprojekt i gång
- Joe Locke har just klivit in i Marvel-universumet
Att få dessa stjärnor att checka in för ett sista kapitel är en prestation i sig.
En poetisk avslutning
Visst känns det poetiskt? En historia som började som blyertsteckningar i marginalen – bokstavligen – får nu sin final som en fullskalig filmproduktion. Mognare, visst, men fortfarande med hjärtat rätt i centrum.
Heartstopper: The Movie är inte bara ett farväl. Det är en kärleksförklaring.
Så sträck fram näsdukarna, öppna dagboken, och gör dig redo. För även om detta är ett slut, är det också ett av de vackraste vi kan få. 💔🌈
