Joel dog med stil i The Last of Us – därför glömmer vi aldrig tv-historiens mest chockerande död
Det finns tv-ögonblick som äter sig fast i själen. De där tillfällena när du tror att du bara ska se ett avsnitt till, men plötsligt blir sittande med ögon stora som soppskålar och ett hjärta som just fått sitt första brutala övertramp. Så var det med The Last of Us.
En död med brutal ärlighet
Den andra säsongen av HBO:s apokalyssuccé landade som ett vrål i tv-rymden. Serien, som redan från sin första episod visade prov på både hjärta och handlingskraft, tog ett modigt – och hjärtslitande – kliv när Joel, spelad mästerligt av Pedro Pascal, slogs ihjäl. Inte med ett skjutvapen, inte med någon övergång till ett nytt narrativ – utan med en golfklubba. En symbolsprakande, smärtsam avrättning som satte självkänslan ur spel för en hel publik.
Det var inte bara våld – det var ett oförsonligt konstverk. En död iscensatt med precision och laddad med känslomässig dynamit. Inte som en plötslig plot twist, utan med en tragisk nödvändighet. Ett crescendo i en berättelse om kärlek, raseri och förlust.
Tv-dödsfallens aristokrati
Joels död tar sin plats i den ikoniska raden av tv-historiens mest oförglömliga sortier. Han marscherar nu sida vid sida med giganterna:
- Gus Fring i Breaking Bad – Iskall in i det sista, bokstavligt talat halverad.
- Glenn i The Walking Dead – Hans död med basebollträ blev ett kollektivt trauma.
- Poussey i Orange Is the New Black – En död som speglade ett samhällsproblem och räckte långt bortom fängelsets väggar.
- Ned Stark i Game of Thrones – Tv-chockernas urfader, som lärde oss att ingen är helig.
Alla dessa dödsfall markerade ett skifte – de omdefinierade vad publiken kunde förvänta sig. Och mitt bland dem står Joel, som kanske krossades i kroppen men vars död svävar kvar som ett eko i hjärtat.
Pedro Pascal – tragedins hjälte
Pedro Pascal tycks ha blivit tv-världens martyr. Från att få huvudet krossat i Game of Thrones till denna kompromisslösa sorti i The Last of Us, visar han gång på gång sitt mod som skådespelare – han kastar sig in i tragiken med öppen själ.
Joels död är inte där för chockvärde. Den är utdragen, obehagligt intim, med en tyngd som borrar sig ända in i existensen. Det handlar om hatets arv, om vilken smärta som föder revansch, och om vilka sår våld lämnar som aldrig riktigt läker. Golfklubban är ingen rekvisita – det är en symbol. Ett trauma med skaft.
Den känslomässiga vikten
The Last of Us gör något få serier vågar: att låta tragedin ta plats utan att be om ursäkt. Det är inte lättsmält action. Det är blåmärken, blod och tystnad. Och det är just därför det stannar kvar.
Joels död känns inte bara – den bärs. Vi vaggas ut ur vår trygghetszon och kastas in i verklig sorg. Många av oss visste vad som skulle komma – särskilt spelarna – men det gjorde inte smärtan mildare. För när bandet väl knutits, är förlusten verklig.
En minneshall väl värd att fyllas
Joels död har en plats i tv-historiens mest kraftfulla ögonblick. Inte för att den chockade – men för att den berörde. För att den vågade döda en älskad karaktär utan att erbjuda tröst. För att den visade vad tv som konstart verkligen kan vara.
Nästa gång en tv-karaktär dör, ställ den rätta frågan:
- Var det bara ett dramatiskt trick?
- Eller var det som med Joel – en död med innebörd, sorg och mänsklig vacklan?
Skillnaden märks i bröstet. Och i ljudet av en sving från en gammal, livsavgörande golfklubba.
— Mikael Rådström
Din serie-nörd, spoiler-romantiker och självutnämnda kramare av tv-trauma
