Kehlani och den inställda konserten på Cornell – när musik och politik kolliderar
Det finns något hos Kehlani som alltid luktat revolution – eller i alla fall förändring. Hennes musik? Len som sommarkvällarna över San Francisco, där hon växte upp. Den har burit ljudspåret till hjärtesorg, queera kärleksbekännelser och berättelser om självupptäckt. Men den här gången handlade det inte om vem som fått sitt hjärta krossat, utan om ett politiskt uttalande som landade med en duns. Och inte vilken duns som helst – en som fick ett helt universitet att dra i nödbromsen.
Cornell universitet – en inställd spelning
Mötesplatsen? Cornell University i New York. Tiden? Examen. Tänk: studenter i långa kåpor, bubbelkorkar som flyger, framtidspepp och festplaner. Kehlani skulle vara där – huvudakten på det som för många var finalen efter fyra år av tentor, teser och tvivel. En sista kväll i solskenet innan livet kallade på allvar.
Men festen uteblev. I stället kom ett pressmeddelande som en regnskur på en picknick: Kehlanis konsert ställs in. Orsaken? Anklagelser om antisemitism.
Ett Instagramklipp och tre ord
Som så mycket annat idag, började det med ett klipp på Instagram. Där hörs Kehlani säga:
- ”Länge leve intifadan.”
Tre ord. En laddning som kunde fått en hel serverhall att explodera. I ett annat sammanhang hade det kanske uppfattats som poesi med viss politisk udd. Men på en Ivy League-skola där varje ord vägs på guldvåg blev orden till en brandfackla.
Universitetsledningen menade att uttalandet och en musikvideo där Kehlani sjunger framför en palestinsk flagga “sått splittring och oenighet.” Resultatet blev att hon togs bort från programmet.
Artisten som politisk aktör
I dag förväntas artister att inte bara underhålla utan även:
- Engagera
- Inspirera
- Ta ställning
Men alla ställningstaganden är inte bekväma – och definitivt inte på alla plattformar.
Kehlanis stöd för Palestina är inget nytt. Hon delar ringhörna med namn som:
- Dua Lipa
- Bella Hadid
Det är ett känt fenomen: politiska uttalanden som leder till avbokningar. Vad som gör Kehlanis fall annorlunda är hennes publik – Generation Z.
Generation Z och gränser för aktivism
Kehlani talar direkt till Gen Z – den digitalt vaksamma, identitetssökande och konstant uppkopplade generationen. De kräver ofta politiskt medvetna förebilder. Men:
Lyfts alla åsikter? Eller finns det gränser, även i den mest progressiva av generationer?
Frågan leder till en större debatt:
- Vad väger tyngst – studenters trygghet eller konstnärlig frihet?
- Ska man ta ansvar för alla i publiken eller låta artisten tala fritt?
En tradition av musikalisk aktivism
Kehlani hamnar i en tradition av amerikanska artister som vägrat hålla sig till manus:
- Nina Simone
- Rage Against the Machine
Konst har alltid använts som protest, ibland beundrad – ibland isolerad.
En fanbas i väntan
Fanskaran är lojal. De är ofta unga, queera, kvinnor eller icke-binära personer som funnit speglar av sig själva i Kehlanis musik. Nu undrar de:
- Har deras stjärna censurerats?
- Eller är detta ett skydd mot något större?
Det moderna medielandskapet gör att symboler snabbt blir slagträn. Ett ord, en bild, eller som i Kehlanis fall – en enda Instagram-story med rödgröna emojis signalerade: Jag backar inte.
Stormen är långt ifrån över
Spelningen blev inte av, men stormen fortsätter blåsa. Den påminner oss om hur musiken vävts samman med vår tids samhällsberättelser. Och Kehlani? Hon är inte typen som smyger ut genom bakdörren.
Spänn fast er. Det här kan bara vara början.
– Rikard Amundsson, din följeslagare i gränslandet mellan glitter, rampljus och ideologisk storm.
