Kenny Lexén hyllad dragpionjär som förvandlade svensk scenkonst har gått bort
Det var något med honom. Något som stack ut, glittrade till och samtidigt fick det att pirra lite av nervositet. “Han var nästan lite farlig på scenen – man visste aldrig vad han skulle hitta på.” Orden, fyllda med både respekt och kärlek, kommer från Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson, och målar upp en bild av Kenny Lexén som få kan glömma.
När beskedet kom att Kenny gått bort, bara 67 år gammal, var det som om en särskild sorts strålkastarljus släcktes. Han hittades i sitt hem i helgen, omständigheterna är ännu oklara – men sorgen är tydlig. Och den är djupt personlig för så många: vänner, kollegor, legender.
För han var inte bara någon vi såg dansa i glitter. Han var den som lagade en trasig paljettklänning i sista minuten, den som visste exakt hur en huvudbonad ska sitta för att inte skymma ögonen, och den som kunde få både stjärnor och stjärnvakter att andas lite lättare.
🎭 Från tonårsdörröppnare till dragikon
Tänk dig 1977. Diskokulor snurrade, och After Dark – pionjärgruppen inom svensk drag – var precis i uppstarten. In kommer en 17-årig kille med hjärtat fullt av tygprover och drömmar: Kenny Lexén. Från första stund fanns det något obevekligt i honom. Inte i attityden – han var snäll – men i närvaron. En beslutsamhet att våga vara.
Han klev in i dragvärlden när den fortfarande var osynlig för de flesta, marginell för andra – och direkt farlig för vissa. Och han tog plats inte bara med smak, utan med hjärta.
Han gav oss Diana Ross, innan Madonna ens börjat fundera på ”Vogue”. Han gjorde scenomvandlingar som var mer än imitationer – det var kärleksbrev, varje gång, till de kvinnor han kanaliserade.
Men det var aldrig bara glamour. Kenny bar berättelser. Om mod. Om sorg. Och om frihet. Han var den där sällsynta kombon av kostymdesigner, dragartist, stylist och visionär. Det fanns en slags hantverksmässig poesi i allt han gjorde.
🪡 Där tyll möter historia
Att följa Kenny Lexéns liv är att följa svensk draghistoria i symönster. Han var inte bara med om att forma After Dark under deras storhetstid – han var den hemliga kraften bakom glitterimperiets sömmar.
Senare startade han gruppen Surprise Sisters tillsammans med Babsan och koreografen Hans Marklund. Det blev ett uttryck som var:
- lite vildare
- lite fräckare
- men alltid genomtänkt
Tänk glamrock möter Eurovision i en liten källarlokal med tre speglar, två fläktar och obegränsat med ambition.
Och kanske var det där Kenny trivdes allra bäst – där scenvurm och kreativa kickar mötte vänskap och hemlig magi.
📸 Ett sista mästerverk
Den som känner till det banbrytande konstprojektet ”Ecce Homo” av Elisabeth Ohlson minns säkert bilden där Kenny står som en lärjunge kring en queer Jesus. Ett verk som rörde om i både kyrkliga och politiska kretsar – och som satte ett slags prästkrage på dragens kamp för acceptans.
Kenny behövde inte skrika. Hans närvaro gjorde ändå avtryck. Hans blick i det konstverket säger kanske mer än tusen debattartiklar.
🎤 En mjuk sorti, en sista glimt
Senast vi fick se honom i rampljus var så sent som i april, i TV4:s program “Vilket Liv”. Där dök han upp som en blinkning från förr – klädd som Christer Lindarws alter ego, Diana Ross – i en perfekt stagead hyllning. Ett leende där, en blinkning till publiken, och det lilla självsäkra rycket i kjolen.
Det var Kennys sista tack. Inga stora gester. Bara kärlek.
Christer Lindarw, hans vän och scenpartner i decennier, beskriver honom med tre enkla ord:
- Snäll
- Rolig
- Ambitiös
Den typen av egenskaper som sällan lyfts fram i bruset, men som bygger hela världar när de finns i rätt händer. Eller rätt händer som syr, ritar, måttar och slänger in ett extra spetsband för effekten.
🌈 En pionjärs avtryck i dagens ljus
I en tid där drag ofta handlar om klick, likes och filter rakt i mobilen, är det lätt att glömma att det en gång var ett risktagande. En revolt.
Kenny Lexén var av en annan art – en av dem som bar hela rörelsen innan den var mainstream. Han kom med lösögonfransarna väl limmade och med ett budskap bakom varje viftning av fjäderboan.
Hans arv är inte bara kläderna vi minns. Det är känslan han gav oss: Att det är okej att vara precis den man är. Att glittra, även när världen vill släcka ljuset.
Så tack, Kenny. Tack för vartenda stygn, skratt, ögonblick på scen, och varje stilla sekund bakom den. Du sydde inte bara kläder – du slet i strukturer. Och du gjorde det med värme, humor och en elegans som till och med modeikoner skulle avundas.
Sov i glitter. Sov i fred. 🖤✨
