Måns Zelmerlöws bekännelse bakom kulisserna – PR-strategi medialt spel och vad vi inte fick se
Det finns intervjuer – och sedan finns det samtal som är så minutiöst regisserade att de snarare liknar en imagekampanj än en journalistisk produkt. När Måns Zelmerlöw valde att “bekänna” sitt kokainmissbruk i Göteborgs-Postens regi blev det tydligt att detta inte bara var en öppenhjärtig berättelse – utan en genomtänkt strategi.
PR-planen: Krisstrategi med Hollywood-touch
Bakom Måns intervju låg en plan som enligt Medierna i P1 sträckte sig långt bortom det spontana. Inledningsvis fanns diskussioner med Dagens Nyheter, men där blev det snabbt stopp. Varför? För att PR-teamet ställde krav som fick intervjun att likna ett villkorsavtal snarare än en fri pressinsats.
- Ex-frun Ciara Janson skulle inte få komma till tals.
- Måns ville godkänna både citat och hela artikeln.
- Journalisten fick läsa rättsdokument – men inte citera dem.
- Publiceringen skulle ske innan rättegången med Janson.
Dagens Nyheter satte ner foten – och tackade nej.
Göteborgs-Posten kliver fram – men på sina egna villkor
Efter att DN hoppade av möjligheten grep Göteborgs-Posten tillfället. Deras kulturchef Johan Hilton säger att det fanns en dialog om ramarna, men att verkliga krav saknades. Detta blev startskottet för en intervju som slog ner med maximal effekt – publicerad dagen före rättsprocessen. Slumpen? Knappast.
Om man betraktar tidpunkten och formen för släppet blir frågan oundviklig: journalistik eller PR?
Varför tystades Ciara?
En särskilt känslig punkt i mediedramat handlar om ex-partnern och barnets mamma, Ciara Janson. PR-strategin innebar att hon inte skulle höras alls. Ett berättargrepp med tydlig slagsida:
- Endast en röst – Måns – fick höras.
- Nyanserna i deras konflikt lyste med sin frånvaro.
GP hade kontakt med henne, men hann inte ta del av en polisanmälan som Expressen offentliggjorde dagen efter. Här satte tidspressen ramarna – och PR-avdelningen kunde därmed vinna värdefull kontroll i ett känsligt läge.
Bakom rubrikerna: ett spel om makt
Måns intervju handlade inte bara om missbruk – utan också om kontroll. Vem får forma berättelsen? Vems röst räknas? Och hur påverkas den journalistiska processen i en tid då PR-maskineriet arbetar med kirurgisk precision?
Historiskt har Hollywoods filmbolag styrt hur stjärnor framställdes. I dag tar PR-konsultbolag över stafettpinnen. Skillnaden är bara verktygen: PowerPoint istället för pressklipp, krisplaner istället för kaffesamtal.
När mod och marknadsföring krockar
Ingen ska förringa det mod det kräver att tala öppet om missbruk. Och självklart ska Måns Zelmerlöw få berätta sin version. Men när det sker under strikt kontroll, utan medpartens röst, med tidssatt publicering och godkännande av innehåll – då kliver autenticiteten åt sidan till förmån för det strategiska spelet.
- Bekännelsen berörde – men var regisserad.
- PR-strategin fungerade – men skapade frågor.
- Journalistiken fick plats – men med begränsningar.
Sanningen gömmer sig sällan i rubriken. Den ligger i det som inte sades. I vilka dörrar som stängdes före publicering. I vem som fick tala – och vem som inte fick det.
Där, i mellanrummen, hittar vi det verkligt intressanta. Ett drama som både speglar vår samtid och ifrågasätter gränsen mellan verklighet och iscensättning.
