Mauri och Morberg på resa kaos känslor och kulturkrockar i TV4s mest oväntade dokusåpa

Tänk dig att sätta en sprängladdad gryta på spisen och glömma locket. Det är ungefär så det känns att se Mauri Hermundsson och Per Morberg åka på sin märkliga lilla resa i TV4:s nya dokureality ”Mauri och Morberg – på en liten resa”. Det är inte ett vanligt reseprogram. Glöm solnedgångar, stämningsmusik och skrattiga samtal över lokal mat. Det här är känslostormar, friktion och befriande obekväma möten – och jag älskar det. Samtidigt som jag får magknip av det.

Det är ungefär som att fastna i en bil med två personer som avgudar och avskyr varandra samtidigt, med kamerorna rullande och ingen trygg vuxen i sikte.

🎬 Bromance eller brottningsmatch?

Mauri känner vi som Sveriges snällaste jätte – youtubern som tagit sig in i våra hjärtan genom att alltid vara trevlig, lite för artig och omtänksam till förbannelse. Morberg, å andra sidan, är något helt annat. En manlig urkraft som borde köra jaktprogram med yxa i ena handen och ett glas rödvin i den andra. Karismatisk, javisst – men också skrämmande i sin intensitet.

Där Hermundsson försiktigt tassar mellan sociala gränser, klampar Morberg in som en tjur i ett porslinsrum, muttrande sarkasmer och opassande visdomsord. Tillsammans blir de som två magneter med samma laddning: de stöter bort varandra – men kan liksom inte låta bli att försöka få kontakt ändå.

🍣 Tokyo, take-away och tilltagande ångest

Det hela börjar i en sushibar i Tokyo. Mauri ställer en snäll fråga om Morbergs barndom. Morberg svarar med ett snett flin som säger: ”Ställ en sån där fråga igen och jag byter ut dig mot vildsvinsfilé.” Kamerateamet skrattar sådär nervöst som man gör när man inser att man har packat fel för en lång filmning i ett känslomässigt minfält.

Och så fortsätter det. Avsnitt efter avsnitt förvandlas till en studie i sociala krockar:

• Mauri jobbar med vänlighet, nattliga samtal och positiva vibrationer.
• Morberg föredrar auktoritet, faderlig köksmakt och att rulla ögonen åt det han kallar ”trams”.

Resultat? Guld. Också: emotionell utmattning.

📺 En semester för vuxna och välterapeuterade

Det är fascinerande – på samma vis som man inte kan sluta titta på folk som försöker bära ett piano uppför en spiraltrappa. Det är camp, det är klaustrofobiskt, det är ett slags komiskt lidande. Och det funkar. För att det aldrig känns tillrättalagt. Saker händer för att personerna på skärmen verkligen är så olika. Det går inte att regissera Mauris nervösa skratt. Det går inte att tvinga fram Morbergs suckar. Det bara… är.

Och här ligger magin. I det obekväma. I det outsagda. I kroppsspråket som ropar “jag vill härifrån” samtidigt som läpparna försöker forma ord till något slags samtal.

🎭 Morberg vs Hermundsson: ett shakespearianskt drama i kappsäck

Faktum är att det nästan blir ett teaterstycke. Inte bara ett reseprogram, utan något mycket djupare – och märkligare. Det är manlig identitet som dissekeras med nudlar och taxiresor som verktyg. Morberg, 90-talsmaskulinitetens kvarleva, möter Mauri, personifieringen av det nya Sverige: mjukt, självanalyserande, ibland smått ångestladdat.

Det är inte bara två personligheter som möts – det är två generationer som kolliderar på bästa sändningstid.

Man biter på naglarna, skrattar, vrider på sig i soffan. Och längtar till nästa scen.

🍜 Nudlar, nervsammanbrott och ett sista farväl

I senaste avsnittet föll allt samman. Det blir nudelbråk. Morberg hånar maten. Mauri tittar bort. Klimax är nära. Det känns i magen. Och så, beskedet: TV4 bekräftar att det inte blir fler resor för det här radarparet.

Deras inre kompass pekar åt olika håll, och nu är det tydligen dags att packa ihop kameror och känslor.

Kanske är det lika bra. Det här var aldrig ett format som skulle hålla i flera säsonger. Det var ett socialt experiment. Ett TV-äventyr inslaget i sushi och ilska. Och just därför funkade det – för att det aldrig försökte vara något annat än rakt skildrad mänsklig förvirring.

🏁 Den dysfunktionella duon vi inte visste vi behövde

Så, vad var egentligen ”Mauri och Morberg – på en liten resa”?

Ett reseprogram? Knappast. Snarare ett kontrollfritt känslolabb där två män fick spegla våra egna konflikter, våra egna försök att förstå varandra. Det var kaos. Det var komedi. Och det var utan tvekan 2025 års mest oreda-i-magen-framkallande underhållning.

De borde aldrig åka någonstans tillsammans igen. Men vi kommer prata länge om att de en gång faktiskt gjorde det.

Text: Viktor Söderholm
Dramadrottning, skribent & vän av social ångest
📫 viktor@skvallra.se

🎥 Känslokalender

• 🔥 Morbergs frustrationsnivå: 10 av 10
• 😰 Mauris obekvämhet: 11 av 10
• 😂 Skratt: 8/10
• 🛋️ Behov av terapi efteråt: Högst rimligt

Följ mig för fler kulturkrockar, tv-bråk och kändisångest. Eventuellt även lite Proust.