Misslisibell tackar nej till Smalast vinner och väljer självrespekt framför rampljus
I en värld där synlighet är hårdvaluta och varje klick räknas, har Lisa ”Misslisibell” Jonsson gjort något oväntat – hon tackade nej. Och inte till vad som helst, utan till SVT Edits uppmärksammade dokumentär ”Smalast vinner”. En produktion som granskar influencerkulturen och de ouppnåeliga kroppsideal den ofta reproducerar – ett bekvämt fält för moralpanik, men också en farlig zon för den som själv varit där.
Elva influencers fick frågan. Alla tackade nej. Men bara en av dem gjorde det offentligt – och med eftertryck. Lisa valde inte bara att stå över, utan också att förklara varför. Det är i det valet hennes ord får kraft och tyngd.
📲 När TikTok blir en bekännelseruta
I en rak, ärlig TikTok-video – där folks innersta tankar numera samsas med dansutmaningar och virala monologer – berättade Lisa varför hon inte ställer upp i dokumentären. Och det var inte det vanliga “det krockade med andra åtaganden”, utan ett djupt självreflekterande resonemang. Hon delar sin egen historia: från barndomsstjärnan som slog igenom vid elva års ålder, till en lång kamp mot ätstörning sedan tonåren, och slutligen en pågående återhämtning som vuxen.
– Jag funderade på det, men valde att inte vara med. Jag behöver ta hand om mig själv – och sätta mina gränser, säger hon i klippet.
Det här är inte ännu en influencer som ”tar lite pauser för att hitta sig själv” innan hon dyker upp tre dagar senare från Bali. Lisas nej är inte regisserat eller paketerat. Det är sårbart, ärligt och mänskligt. Och just därför sticker det ut.
💥 Att gå emot strömmen
Det tragiska är att Lisas historia inte är unik – men det är desto ovanligare att prata öppet om den. Hon sätter ord på något många anat men få vågar säga: att den digitala industrilogiken förstärker en verklighet där kroppen är produkt och välmående sekundärt.
När hon säger att hon inte vill vara en del av det som gör unga tjejer sjuka, då stannar man upp. Hon har sett mörkret – både i sig själv och hos andra. Hon ser hur bilderna i flödet fylls av upprätade ryggar, insugna magar och ouppnåeliga format. Och hon säger stopp.
– Det är inte fel att vara smal. Det är inte fel att lägga ut bikinibilder. Problemet är när vi manipulerar verkligheten så att unga blir lurade och jämför sig med något som inte ens existerar, säger hon.
Det handlar inte om att peka finger. Det handlar om att vägra delta i en tyst överenskommelse som säger: smalast vinner.
👙 Frihet att visa – utan att förklara
Ett av de mest intressanta perspektiven Lisa lyfter handlar om varför hon fortsätter att visa upp sin kropp i sina egna kanaler. Inte som marknadsföring – utan som ett uppror. Hon växte upp i en religiös miljö där kroppen doldes och tystades. Att idag ta plats med sin kropp är för henne en revolt, inte en gimmick. Det är ett långfinger till skammen, inte en bön om likes.
Hon är sin egen berättelse. Inte ett objekt för kommentarsfält och klickjakt.
📽 Vad man säger – och vad man inte säger
”Smalast vinner” är säkert ett angeläget program. Men ibland säger tystnaden mer än ord. Att Lisa inte är med – och varför – är i sig en sorts motstånd, ett eget narrativ. Det är en annan sorts berättelse, berättad inifrån.
När Lisa säger nej, så säger hon ja – till sig själv. Till sin fortsatt sköra återhämtning, och till en verklighet där kvinnor kan få vara mer än kroppar att bedöma i flödet.
🍸 Från barnstjärna till berättare
Vi har sett det förr – berättelserna om ljus, mörker och comeback. Men Lisa Jonsson verkar inte söka det dramatiska återtåget. Hon behöver inga rubriker om kollaps, inga rubriker från paparazzis och vinmissbruk. Det hon gör är något sällsynt: hon vägrar spela spelet – och skriver samtidigt om reglerna.
Hennes röst är lågmäld och ärlig. Hennes ”comeback” är inte en röd matta – det är en ny sorts sanning.
🎬 Slutkläm
Om ”Smalast vinner” är namnet på en dokumentär om vår samtid, så är Lisas nej början på ett nytt narrativ – ett där fler får plats, utan att redigeras till tystnad.
📌 PS: En sista sak – din kropp är inte ett inlägg. Den är ett hem. Ta hand om den.
