Netflixserie skakar om brittisk skolpolitik – så blev Adolescence ett verktyg i klassrummet
Lägg undan mobilen en stund. Ja, även du med bubbelteet och evighets-scrollen på TikTok. För det här är en sån historia där kultur pulserar rakt in i hjärtat av politiken – och kanske till och med påverkar vad dina barn kommer att få se i skolan.
Vi pratar om den engelska Netflix-succén ”Adolescence”, en serie som vuxit från att vara en tonårssnackis till ett kulturellt fenomen. Den har klivit över tröskeln från dramatik till samhällskommentar. Så pass att Storbritanniens premiärminister Keir Starmer bjudit in manusförfattaren Jack Thorne till 10 Downing Street för att diskutera hur en hel generation kan räddas från att gå vilse i den digitala dimman.
Jack Thorne börjar nu nämnas i samma andetag som brittiska tv-giganter som Charlie Brooker och Sally Wainwright – ett rejält hoppsprång för någon som beskriver sig själv som ”lite för nördig för finkultur”.
En serie som krossar komfortzonen
”Adolescence” följer 13-årige Owen, en pojke anklagad för mord på en jämnårig flicka. Men det är ingen kriminalgåta – det är en berättelse som granskar hur identitet formas i dag. Serien lyfter frågor som:
- Hur påverkar sociala medier tonåringars självbild?
- Hur frodas våldsideologi i digitala chattrum?
- Vad händer när verklighet suddas ut av algoritmer och ironi?
Serien fungerade som ett knytnävsslag i magen – inte bara på publiken, utan även på makthavare. Efter att ha sett serien valde Starmer att göra något helt ovanligt: införa serien som undervisningsmaterial i skolelevernas vardag.
Tv i skolsalen – populism eller pedagogik?
Det låter kanske som en provokation: en Netflix-serie i stället för lärobok? Men ”Adolescence” är inte vilken serie som helst. Den konfronterar ämnen som:
- Skärmberoende
- Misogyni och incelkultur
- Verklighetens upplösning i en digital värld
I sin tematik speglar den klassiska verk som Lindsay Andersons film ”If…”, fast med dagens vapen: smartphones istället för gevär.
Förbudsförslag och mediedebatt
Det hela tog ännu ett kliv när Jack Thorne tillsammans med seriens producent Jo Johnson föreslog något kontroversiellt: ett nationellt mobilförbud i skolor. Kritiker ropade ”censur”, men förespråkarna ser det som ett nödvändigt initiativ för att skydda ungas mentala hälsa.
“Det här är större än bara politik. Det är en kulturell fråga.”
– Keir Starmer i en BBC-intervju
Det är just här populärkulturens kraft blir så tydlig. Politiken når sällan hela vägen fram i sådana frågor, men kultur kan. Den skapar berättelser som fastnar – som influerar, konfronterar och ibland förändrar samhällssynen i grunden.
Kulturens plats i samhällsdebatten
Historien visar att tv och kultur länge varit verktyg för samhällsreflektion:
- Roots (1977) – öppnade upp för diskussioner om slavhandel.
- Anslagstavlan – ett svenskt exempel på tv i folkbildande syfte.
- 13 Reasons Why – tände debatt om psykisk ohälsa bland tonåringar.
Men ”Adolescence” går längre. Den strävar inte efter sympati – den utmanar, blottar och oroar. Den stirrar in i samtidens avgrund och frågar: ser du vad vi står inför?
Framtiden: undervisning, lagstiftning – eller båda?
Nu återstår frågan: Följer fler länder efter? Kommer Sverige att ta liknande initiativ? Än så länge gör vi det enklare för oss – debatten om TikToks påverkan är knappt påbörjad och gangsterrapp i riksdagen avfärdas ofta som en ”kulturkrock”.
Men vi är inte immuna. Det är kanske bara en tidsfråga innan den svenska utbildningsministern får frågan: ”Varför visar ni inte ’Adolescence’ i skolan?”
Kultur brukade ses som världsfrånvänd. Nu är den något annat. Den är skarp, politisk – och närvarande i maktens korridorer.
Nästa gång du sätter på en serie för att koppla av – tänk om. Vissa berättelser stannar inte i skärmen. De kliver ut. Som Owen – och alla de unga vars verklighet nu rullas upp i HD, mitt i våra klassrum.
Henrik Malmström
Rapporterar från den tunna linjen mellan fiktion och framtid.
