Så rustar Sverige för att skydda kulturarvet i krisens tid

Du vet de där institutionerna som man kanske mest förknippar med dammiga papper, tystlåtna forskare och byggnader i färgen “grå statlig myndighet”? Riksarkivet och Riksantikvarieämbetet – två av de mest lågmälda rollerna på regeringens scen – har just fått ett oväntat uppdrag: att bli beredskapsmyndigheter med ansvar att skydda våra kulturarv i kris.

Ja, du hörde rätt. De som brukar hantera gamla kyrkböcker och runstenar ska nu också stå redo när världen skakar.

Från boklådor till beredskap

En oväntad vändning i vårbudgeten avslöjar att regeringen tilldelar fyra miljoner kronor till Riksarkivet och Riksantikvarieämbetet för att börja rusta upp sin krisberedskap. Det låter kanske inte som mycket i det politiska maskineriet, men det är startskottet för något större: en ny roll där kulturen inte bara är något vi vårdar i fredstid – utan också försvarar i orostid.

Det är lite som att se din tysta bibliotekarie plötsligt kavla upp ärmarna och säga: “Jag har din rygg.”

Varför spela roll i en kris?

Det handlar om mycket mer än att rädda gamla dokument. I totalförsvarspropositionen från regeringen står det tydligt: man ska nu ta ett helhetsgrepp om vilken roll våra kulturinstitutioner faktiskt spelar när samhället hamnar i kris.

Kultur är inte bara en möjlighet till vardagsflykt eller något vi pryder väggarna med. Det är nationens minne. Vårt “vi” – fastspikat i tidslinjen.

Internationella exempel visar hur viktig den rollen är:

• I Ukraina skyddar man aktivt sin konst och historia under krig.
• I Syrien smugglade museianställda ut skatter mitt under striderna.

Sverige? Vi försöker – klokt nog – göra jobbet innan katastrofen slår till.

Vad skyddas egentligen?

Nej, vi pratar inte om att ta med kungakrönikor till skyddsrum, även om det låter coolt. Det handlar mer om att hitta strategier för hur vi skyddar:

• Arkivmaterial
• Kulturmiljöer
• Historiska byggnader
• Digitala minnesbärare

Om krig, naturkatastrofer eller en systemkrasch lamslår landet ska vi fortfarande kunna blicka bakåt och minnas vilka vi är. USA byggde en konstbunker i ett berg under kalla kriget. Tänk dig något liknande – fast med runinskrifter, träkyrkor och backupservrar.

Kulturens Batman-moment

Det finns något vackert i det här. Inte glamoröst, men nödvändigt. De där tysta hjältarna – arkivarier, antikvarier, konservatorer – kliver fram. Inte med mantlar, men med minneskort, kalkylblad och brandsäkra kassaskåp.

Det pågår just nu ett lågmält, men djupt betydelsefullt arbete hos våra kulturinstitutioner: att stärka sina muskler för att stå pall när det blåser. Plötsligt är Riksarkivet inte bara en plats för det förflutna – utan också en del av framtidens försvar.

Den tysta beredskapen

Nästa gång du går förbi en statlig byggnad som ser lite… byråkratisk ut, tänk att därinne händer något tyst men mäktigt. Någon planerar hur vi ska minnas oss själva – även om det värsta skulle hända.

För när allt annat rasar, vad samlar upp bitarna? Ibland är det inte hjälmar och uniformer. Ibland är det arkivkartonger, hårddiskar och runstenar som håller vår själ i tryggt förvar.

Och det, mina vänner, kan vara viktigare än någonsin.

Vill du veta mer om vilken svensk popstjärna som i hemlighet samlar på medeltida manuskript? Det ryktas om både kungar och karismatiska sångare… Tipsa mig på @FalkFilar och följ fortsättningen på samtidens (bokstavliga) manus.