Sabrina Carpenter förvandlade Avicii Arena till ett glittrande popuniversum fyllt av konfetti och självdistans

STOCKHOLM – Det börjar redan ute på parkeringen. Vårvinden får fjädrar och pastellkläder att fladdra – som en karaokekväll smält samman med en TikTok-trend och en glassig manikyr från en Coconut Girl-guide. Det är den 4 april 2025, och utanför Avicii Arena möts man av sockerstinna tonåringar, pappor i Slayer-tröjor som ser smått förvirrade ut, och ett slags karnevalsstämning som osar Barbiecore och uppriktiga känslor. Welcome to the world of Sabrina Carpenter.

För den som inte hängt med de senaste åren – ja, vi pratar om samma Sabrina som en gång i tiden var ”hon från ett Disney-program”. Men den Sabrina lever inte längre. Den här versionen, 25 år gammal, har bränt bron till barnrummet och seglat rakt in i popens storliga samtid. I kväll deklarerar hon sin ankomst med Diana Ross-klassikern ”I’m Coming Out” – en queerdiscoantem som här får en extra skopa självdistans, glimten-i-ögat, och kanske till och med ett statement.

När hon i sin glittrande blå body äntrar scenen ser det ut som en barndomsdröm på steroider — ja, som om en nytvättad Barbie gick och blev cabaretstjärna i New York. Det är musik, teater, humor och total kontroll. Men det är inte bara glittret som imponerar – det är att hon verkar veta exakt vad hon håller på med. Hon mixar Céline Dion-drama med Sex and the City-cynism, drar in Broadway-humor och slänger in en psykoterapeut bara för skojs skull. Hon sjunger till och med på en toalett mitt i låten ”Sharpest Tool”. Japp. På riktigt.

Det är camp. Det är självsäkert. Det är popmusik med stora bokstäver och ännu större attityd.

Carpenter må vara ung, men hon uppträder som om hon levt tre liv redan – varje ett med egna spellistor. Hon levererar klassiska popfraser med självdistans som får hela arenan att skratta, sjunga och skrika.

”My give-a-fucks are on vacation”

…konstaterar hon lagom tidigt under kvällen. Och det märks. Det här är inte för rocksnubbar i jeansväst, eller för kritiker som fortfarande tycker att Springsteen definierar känsloregistret. Det här är för generationen som känner sig hemma bland serotonin, överstrukna ex och TikToks ständiga soundtrack.

En ny popicon formas

Albumet ”Short n’ Sweet” har blivit något av ett manifest för henne. En självsäker ny ton, där låtar som:

• ”Please Please Please”
• ”Don’t Smile”
• ”Lie to Girls”

…blandar flörtiga refränger med sting. Det är självironi, men aldrig distanserat. Det är beatdrivna bekännelser med tydliga hooks – och de landar. Hårdast.

Och publiken är med från första ton. När scenen skiftar från ett vitt New York-loft till glitterkitsch à la 60-tal, är det som att någon tryckt på en popkulturell reset-knapp. Allt exploderar i ett konfettiregn under ”Espresso” – en låt så intensiv att den nästan borde säljas med ett varningsmärke vid DJ-båset.

Kulturkrock eller kultförklaring?

Mellan låtarna bjuds det på minnesvärda intermezzon:

• ABBA-covern ”Lay All Your Love on Me” – med svensk text
• En spontan allsång i form av ropet:
  ”Bira, bira, bira – bärs, bärs, bärs!”

Det är så mycket kulturkrock att det blir kulturkärlek.

Det är där någonstans, mellan Broadway-toaletter, dansmoment och tonårstårar, som man plötsligt inser att Sabrina Carpenter inte bara sjunger till sin publik – hon bygger ett eget pop-universum med den. Ett rike där ditt ex kanske var en idiot, men du ändå får dansa vidare med mascaran på kinden och glitter i blicken. Där man får kalla någon för ”motherfucker” och ändå se söt ut medan man gör det. Där tonårstjejerna inte längre är målgruppen som skrattas bort, utan drottningarna av allt.

Och kanske är det precis som det ska vara. För oavsett hur många snubbar med gitarrer man släpar upp på scen, så kommer det alltid att vara de unga tjejerna med glitter under ögonen som har fingret på samtidens puls.

Betyg och höjdpunkter

• Betyg: 5 av 5 latte-fläckade fjäderboor
• Höjdpunkt: Finalen med ”Please Please Please” och “Espresso” – tänk terapeutiskt glitterregn i popformat
• Lägst nivå: Den där merchkepsen med texten ”I’m working late”. Kul tanke – men behöver nog jobba lite mer på själva stilen
• Kuriosa: Ett ABBA-ögonblick mitt i showen, komplett med svensk text och ett oväntat unisont ”Bärs”-vrål från publiken. Kitsch möter kult
• Vad vi lärde oss: TikTok, Disney och Broadway gick in i en bar – och ut kom Sabrina Carpenter, redo att rädda popmusiken från att ta sig själv på för stort allvar

// Vill du ha mer som detta: Följ Viktor Ekström för analyser om varför Sabrina, Olivia och Ice Spice inte bara äger spellistor – de skriver framtidshistorien om pop.

Twitter: @sarkasMViktor
Insta: @viktorekstroom
Threads: Vi låtsas som att det inte finns.