Split Fiction av Josef Fares blir miljardhit – svensk spelsuccé på väg till Hollywood med Sydney Sweeney

Om det finns någon som lyckas väva samman Libanons värme, Rinkebys verklighet och Los Angeles galenskap – och dessutom få både spelare och filmfolk att sitta som klistrade – då är det utan tvekan Josef Fares.

Först var det filmer. Sedan spel. Och nu? Nu har han landat en riktig smällkaramell i form av det nya co-op-äventyret Split Fiction. Inte bara en succé – utan ett monsterkliv rakt in i spelhistorien.

En miljardklipp som får spelvärlden att skaka

Fyra miljoner sålda exemplar. En miljard i intäkter.

Lägg det där på tungan en stund.

Det är alltså ett svenskutvecklat spel som exploderat på marknaden hårdare än en microvågsbakad kladdkaka i en studentlägenhet i november. Och det är inte bara siffrorna som imponerar.

För dig som lyckats missa den här raketen – kanske för att du suttit fast i TikTok-videor med katter i solglasögon – låt mig ta det från början.

Vad är Split Fiction?

Split Fiction är Hazelight Studios senaste kärleksprojekt. Ett sci-fi-drama med nerverna utanpå. Tänk dig Bonnie & Clyde – i rymden. Två karaktärer, lika mycket mysterium som människa, jagas genom en söndertrasad galax och ett lika trasigt förhållande. Intensivt, känsloladdat, och stundtals riktigt galet.

Fares själv har beskrivit det som en ”fusion av Hitchcock, Mass Effect och Persbrandt på dåligt humör”. Det är med andra ord både hissnande, tungt och smått genialt. Som ett berg-och-dalbaneåk med hjärtat i handen.

När Hollywood knackar på

Men nu talar vi inte bara spelskärm. Hollywood lyssnar – och agerar.

Enligt välinformerade källor i filmvärlden är Split Fiction redan på väg att bli film. Och det är inte någon halvhjärtad streamingrulle heller. Sydney Sweeney – som du nog känner igen från Euphoria – är klar för huvudrollen. Den här gången byter hon tonårsångest mot lasersvärd, och tar sig an rollen som en galaktisk smugglare med daddy issues.

Tänk: Leia möter Lisbeth Salander, kryddat med en bitsk attityd och en hel del rymdskrot.

Ett unikt avtryck i varje detalj

Det här är inte första gången Josef Fares skakar om det där stora vita duken. Hans förra spel, It Takes Two, ligger också i pipelinen för att bli film. Men Split Fiction siktar högre. Volymen är maxad, storyn ännu mer laddad – och kanske mest av allt – den bär hans unika signatur i varje detalj.

Electronic Arts, spelets förläggare, är förstås mer än nöjda. I sin senaste kvartalsrapport lyfter de spelet som ett strålande avslut på året. Och det är inte svårt att förstå varför.

När du har en svensk kreatör som en gång skrek ”fuck the Oscars” framför rullande kameror, då vet du att det här inte är någon i mängden. Josef Fares är som spelvärldens Quentin Tarantino – fast med mer glimt i ögat och mindre fotfetischism.

Bombastiskt, berörande och banbrytande

Men det kanske mest fascinerande är hur han lyckas balansera allt. Fares är inte bara spelskapare. Han är historieberättare ut i fingerspetsarna. En som kan referera till Tarkovsky i ena stunden och fnissa åt TikTok-fluff i nästa.

Resultatet? Ett bombastiskt äventyr som kombinerar blockbusterns muskler med indiehjärtats själ. Du spelar inte bara för lasrarna – du stannar för känslorna.

Det här är, i all enkelhet, ett spel om att rädda universum – och kanske viktigare, att försöka rädda varandra.

Vad händer nu?

• Hollywood slickar sig om munnen
• EA räknar på nästa bonus
• Fans väntar hungrigt på filmen

Vi andra då? Vi följer Josef genom galaxen, skrollar genom concept art, och väntar spänt på att dörrarna till biografen ska öppnas för en ny stjärnresa med Sydney Sweeney i förarsätet.

Det är inte bara en ny höjdpunkt i svensk spelhistoria. Det är en intergalaktisk kärlekshistoria – med Fares bakom spakarna.

Stickord: passion, pixlar och Persbrandt. Du kan inte begära mycket mer än så.

// Niklas Elvander
– För dig som gillar storytelling med lasersvärd och lager av känslor.