Through the Valley i The Last of Us gjorde tv-historia med hjärtskärande skådespel och brutal realism
Det är något med snö. Med hur den ligger där, oskyldigt orörd, tills blodet fläckar det vita. Hästen frustar. Och vi, hemma i soffan, sitter som fastfrusna — stirrande på skärmen, med hjärtat bultande och en klump av ångest i magen.
En vecka gick, men scenen följde oss ändå. ”Through the Valley”, det avsnitt av The Last of Us som slog andan ur en hel tv-värld, bevisade en sak bortom allt tvivel: Kaitlyn Dever var inte bara rätt för rollen som Abby — hon var den enda.
Ilska som går att ta på
När HBO först släppte nyheten om Devers rollbesättning höjde många ögonbrynen. Var hon inte för mjuk? För tunn för att gestalta någon så brutal? Svaret kom snabbt — och brutalt.
Dever klev in på inspelningsplatsen med en sorg som brände under huden. Tre dagar före filmstart hade hon förlorat sin mamma i bröstcancer. Det fanns ingen anledning att spela ilska och vanmakt. Hon levde det redan.
I en intervju med Vulture förklarade Dever:
”Jag trodde verkligen inte att hon skulle dö. Min mamma ville inte dö.”
Och mellan de orden kan vi förstå varför Abby, via Dever, river genom skärmen och rätt in i våra hjärtan. Det här var inte bara skådespeleri. Det var äkthet.
När verkligheten läcker in i fiktionen
Ett särskilt ögonblick etsar sig fast: en drömscen där Abby finner sin döda pappa, mördad av Joels hand. Det låter som ännu en tragisk scen, men för Dever blev det något mer — verkligheten smög sig in.
Under inspelningen fanns hennes riktiga pappa på plats. När regissören ropade ”cut” stod han där, gråtande.
”Du borde ha varnat mig,” sa han till Dever.
Men egentligen behövdes inga ord — det hängde i luften, ett sällsynt ögonblick där gränsen mellan skådespel och verklighet fördunstade.
Ett arktiskt operablodbad
För dem som minns chockvågen från Red Wedding i Game of Thrones kommer ”Through the Valley” kännas som en själsfrände. Inte så konstigt, med tanke på vem som stod bakom kameran.
Mark Mylod, som tidigare regisserat tragedier i både ”Succession” och Westeros, tar här tv-stundens brutalitet till nya höjder:
- Ett gnistrande, kargt landskap
- Oförsonligt våld som river i magen
- Karaktärer vi älskar – och som vi förlorar
Pedro Pascal förkroppsligar Joel med en tragisk tyngd, samtidigt som Kaitlyn Dever skriker — på riktigt — tillgång på de mest råa strängarna i våra hjärtan. En ny tv-klassiker föds.
Vad väntar nu?
Serien rör sig nu in i mörkare vatten, där ingen är säker. Har du fortfarande favoritkaraktärer du håller kär? Då är det kanske bäst att kliva av tåget nu.
”The Last of Us” tar inga fångar. Serien flår sin egen berättelse med en skoningslöshet få andra vågar. Eller, som ett numera ikoniskt meme med James Franco uttrycker det:
”First time, huh?”
Det här är resultatet när tv inte bara vill underhålla — utan slå sönder dig, bit för bit. Och visst är det alldeles, alldeles underbart.
