Thunderbolts är Marvels smutsiga lilla mästerverk som blåser nytt liv i superhjältegenren

Det är lätt att känna sig lite trött på Marvel nuförtiden. De senaste åren har deras filmer mest känts som ett schema du måste följa snarare än något du verkligen längtar efter. Föreställ dig ett evighetslöpband där varje ny film betyder ännu en uppvisning i rymddrama, en ”viktig” cameo och en konflikt som ska avgöra hela jäkla universum – igen. Det har varit snyggt, absolut, men… ganska tomt bakom ögonen.

Och så, mitt i denna tröttsamma rutin – BOOM, här kommer “Thunderbolts” som en stökig efterfest du inte visste att du behövde. En film som släpper sargen, backar undan från de skinande superhjältarna och bjuder in till något mycket smutsigare, ärligare – och, ja, roligare.

Marvels smutsigaste hörn – äntligen belyst

Glöm Infinity-stenar och stram hjältepatos. “Thunderbolts” är Marvels egna lilla skitiga hemlighet som äntligen fått komma fram i ljuset. Istället för gulligt polerade Avengers får vi ett hopkok av trasiga själar – figurer som tidigare bara stått i periferin – med mer ångest än ambition, mer sarkasm än superkraft. Och det är precis vad den här världen behöver just nu.

Florence Pugh är magnetisk som Yelena Belova, lillasyster till Black Widow, med den perfekta mixen av rysk ilska, brittisk torrhet och posttraumatisk stelhet. Sebastian Stan är ordentligt utbränd som Winter Soldier, David Harbour ger oss en beer-bellied Red Guardian som är både tragisk och charmig på ett rörande sätt, och Julia Louis-Dreyfus bär sin roll som Valentina med en sorts häxig PR-finess som får dig att både fnissa och rysa.

Det är som en Suicide Squad med själ – och där skämten inte ersätter känslorna, utan förstärker dem.

En oväntad nykomling och mänskligare action

En särskild överraskning är Lewis Pullman som introducerar karaktären Bob – en nykomling med dödsförakt, ögonkontaktssvårigheter och ett hjärta på villovägar. Han känns som vad du skulle få om någon försökte skapa en ny Deadpool men glömde att ge honom vitsarna i tid. Absurt? Ja. Men det funkar.

Regissören Jake Schreier – ja, han som låg bakom Netflix-guldkornet “Beef” – gör något oväntat för att vara Marvel: han låter stilen komma från berättelsen, inte tvärtom. Kameran fladdrar ibland oroligt, som om den själv är en del av dramat. Actionscenerna är inte epicentrum-effektexplosioner utan mer jordnära:

• Folk slår i marken
• De blöder
• De stönar

… och vi känner det i magen, inte bara i näthinnan.

Manus med närvaro och nerv

Bakom manuset hittar vi Eric Pearson och Joanna Calo (yes, från “The Bear”) – och där känner man verkligen igen stilen. Här finns nerv, tonträff och dialog som vibrerar mellan galghumor och genombrutna fasader. Det är snabbt, smart och prickande smärtsamt när det behöver vara det.

MCU har aldrig känts så här mänskligt – vilket i sig känns nästan som revolution.

Humor med bett och bismak

Humorn? Den biter. Det här är inte putslustiga oneliners på autopilot. Det blandas referenser till KGB-barndomar och amerikansk övervakningsparanoia med karaktärer som kämpar med PTSD och skam. Det är “The Breakfast Club” i militärbootar, regisserad av Kathryn Bigelow under ett elavbrott.

Brister? Visst – men det gör inget

Visst finns det svagheter. Finalen trampar lite vatten, några karaktärer försvinner ur handlingen snabbare än de förtjänar – men vem bryr sig? “Thunderbolts” är ingen putsad pralin. Den är en halvt uppäten kanelbulle du hittat i bakfickan efter festen – kladdig, oväntad, men fylld med karaktär.

Och för en gångs skull behöver du inte ha hela MCU-historien i huvudet. Kommer du bara ihåg “Black Widow”, är du med på noterna. Resten bygger filmen själv – på rangliga men ärliga ben.

Trasiga hjältar lyser starkast

Det som gör “Thunderbolts” så uppfriskande är kanske just detta: den vågar visa hjältarna som människor först, maskerade projektiler sen. Det är när de är trasiga som de – på riktigt – börjar glänsa.

Betyg: 4 av 5 trasiga hjältekort

🕵️‍♂️ Axel Rydén synar Marvels universum som en rutinerad privatdeckare på jakt efter något äkta bakom all glitterpansar. Följ hans snokande om du är redo att se vad som döljer sig under superhjältarnas yta.

• 🎬 Instagram: @axelrydenofficiell
• 📱 Bluesky: @axelskandal
• 🐦 X: @AxelNoirMarvel

Gillade du texten? Skicka vidare, dela med en vän, kasta in en kommentar. Om Marvel vågar fortsätta på det här spåret vet vi inte. Men en sak är säker – vi hoppas de gör det.