Timbuktu tillbaka med nytt album Har berg har vatten – en själfull resa genom tid och känslor

Det är som om Jason Diakité, även känd som Timbuktu, tyst klivit tillbaka in i våra liv med en viskning snarare än ett rop. Hans nya album ”Har berg har vatten” är mer än musik – det är ett själfullt vykort från en man som vandrat långt både geografiskt och själsligt, och som nu talar mjukt men tydligt från sitt inre.

Från folkets poet till eftertänksam far

Vi minns honom från mitten av 00-talet då låten “Alla vill till himmelen men ingen vill dö” slog ner som en bomb – inte bara i hiphopen, utan även i svensk populärkultur. Nu, vid 50 års ålder, är Jason en pappa som bor i Hongkong och en artist som hellre flätar in visdom i verser än jagar listplaceringar. Det här är musik för eftertanke – inte fest.

Ett album i viskande ton

”Har berg har vatten” känns som ett brev skrivet på rispapper – varsamt, nästan genomskinligt, och fullt av tankar. Det är introspektion med poetiska förtecken, inlindad i soul och reflektion. Produktionen – signerad Mats Sandahl, Miki Asante och Tommy Black – ger albumet ett varmt, organiskt sound som fäster i både hjärta och själ.

Leken mellan beats och melankoli

Musiken rör sig fritt mellan genres och stämningar. Några exempel:

• “VM XXV” känns som att promenera i flip-flops en sommarmorgon – avslappnad och mjuk.
• “Shaka Zulu” sticker ut med sin nästan experimentella produktion, där ljudbilden flirtar med både Bon Iver och afrikanska rytmer.
• I “Långframt del 1” och “Nästa(n) del 2” finns ett djup, som om Jason samlat modet att skriva brev till sitt yngre jag.

Gästartisterna stärker albumets känsla ytterligare. Julimar Santos sveper in med sammetslen röst, medan Esta Kirabo placerar sin vers med precision och känsla.

När sorgen viskar genom beats

Det kanske mest drabbande temat är saknad – inte efter framgång, utan efter en idé: att hiphop kunde förändra världen. Jason räds inte att deklarera sin besvikelse över hur klimatet förändrats: “Integrationen är stendöd,” säger han. Det är inte en ilsken protest, utan en sorgsen resignering – men alltid med kärlek i botten.

Timbuktu fortsätter att berätta historier – historier som binder samman dåtidens drömmar med nutidens verklighet. Som en svensk Graham Greene i versform, förblir han en mästare på att förena det vardagliga med det symboliska.

En skiva att vandra med

Det här är inte ett album för dansgolvet. Det är en skiva att långsamt vandra med. För att fundera, känna och kanske till och med försonas med sitt eget förflutna. Det är musik som viskar: ”Du är inte ensam.”

Höjdpunkter

Bästa spår:

• “Långframt del 1”
• “Nästa(n) del 2”
• “VM XXV”

Bonus för fansen

Den 27–28 augusti 2024 spelar Timbuktu hela sitt genombrottsalbum “Alla vill till himmelen men ingen vill dö” live på Mosebacke i Stockholm – ett måste för både fans och nykomlingar.

Kuriosa

Visste du? Även Blur spelade in ett album i Hongkong (The Magic Whip). Kanske är denna stad på väg att bli den moderna motsvarigheten till Laurel Canyon?

Betyg

🌟🌟🌟🌟 (4 av 5) – För dig som lyssnar med hjärtat först, höfterna sen.

– Noel Hallström