Därför avslöjar Love is Blind Sverige mer om oss än vi vill erkänna
Det pågår just nu ett mindre blodsligt, men mycket underhållande kulturkrig inom svensk nöjesjournalistik. Konflikten handlar inte om skandaler eller paparazzibilder – utan om vad vi väljer att kalla viktig kultur. På ena sidan står reporter Tara Moshizi från Dagens Nyheter med en något mer akademisk hållning. På andra sidan – ett Aftonbladet redo att kasta sig in i relationer och spoilers innan programmet ens är färdigsänt.
Moshizi argumenterar för vikten av att reality-tv inte bara refereras via deltagarnas egna sociala medier, utan faktiskt analyseras som det mediala fenomen det är. Det är ett rimligt krav. Samtidigt missar kritiken kanske en viktig poäng: vi bryr oss faktiskt. Inte trots att det är reality – utan tack vare det.
Reality-tv som kulturspegel
Program som Love is Blind Sverige är mer än bara bubbel och blinddejter. De fungerar som speglar där vi projicerar och testar våra föreställningar om:
- Kärlek
- Identitet
- Synlighet och bekräftelse
- Relationers hållbarhet
I programformatets format hittar vi socialpsykologi i praktiken – och kanske ett svar på vad vår generation egentligen söker i en relation. Det blir alltså mer än bara underhållning: det blir reflektion.
Aftonbladet, spoilers och modern journalistik
Aftonbladets strategi, att rapportera från eftersnack och kommentarsfält, kanske verkar otyglad i traditionella journalistögon. Men den är träffsäker just för att den dialogen redan pågår bland tittarna. När tidningen spoiler-varnar och samtidigt avslöjar vinnare och brutna parrelationer, gör de faktiskt sitt jobb – de ger läsarna den information de redan jagar.
Istället för att undvika känslor, använder rapporteringen dem som verktyg. Det handlar inte om att ta död på dramat, utan om att förlänga det.
Reality och dramatikens eviga teman
Vissa kritiker vill fortfarande påstå att reality-tv är ytligt. Men tänk efter:
- Kärlek mot alla odds
- Förtroende som sviks
- Identitet bakom masker
Låter det bekant? Shakespeare, Molière och Austen har byggt klassiker på samma grund. Dramat finns där – bara med andra kulisser och snabbare klippning.
Så vad säger det om oss?
Att vi överhuvudtaget bryr oss om ett ”snaskigt” program säger något om vår samtid. Vi letar fortfarande efter sanningar – men kanske på fler ställen än förr. Och även om formen förändras, är behovet detsamma: att bli förstådd, älskad, speglad.
Till sist: Att skriva om reality-tv är inte att ge upp kulturens värdighet. Det är att erkänna att kultur är det vi lever – inte bara det vi hänger upp på museiväggar.
Sammanfattningsvis
”Love is Blind Sverige” är inte bara underhållning – det är en realtidsanalys av känslor, medier och sociala ritualer. Journalisternas uppgift är inte att hålla på hemligheter, utan att berätta historier. Och då spelar det ingen roll om de handlar om kungligheter eller kärlek i en pod.
För i slutändan vill vi alla bara veta en sak: vad hände egentligen?
🖋 Viktor Leijonhufvud
🎭 Snaskiga analyser med integritet
📱 Influencer-koll med skärpa
🎬 Popkultur dissekerad med Freud och foliehatt
Nästa vecka: Vad säger Kylie Jenners parfym om västvärldens narcissism – och är hennes senaste selfie egentligen en blinkning till Marie Antoinette?
