David Thomas är död – Rockens kompromisslösa ikon har tystnat men lever vidare i feedbackens dån
Det känns nästan som ett skämt han själv skulle gilla: David Thomas, rockens arga udda fågel, lämnar livet med MC5 skrikande ur stereon. Volymen på max, förstås. Som om han ville påminna alla – även döden – om att han inte tänkte gå tyst.
David Thomas, 71, den excentriske sångaren och kreativa orkanen bakom det legendariska bandet Pere Ubu, är borta. Det var bandet själva som delade de sorgliga nyheterna i ett känsloladdat inlägg på sin Facebooksida. Vid hans sida i slutet: hans fru, sin yngsta styvdotter – och rockens envisa uppror.
Han kallade sig själv ”David Jävla Thomas” – en titel som säger det mesta. Han var inte till för att behaga. Inte publiken, kritikerna eller skivbolagen. Det fanns inget publikfrieri hos honom, bara en kompromisslös vilja att skapa på sina egna villkor. För vissa var han ett musikaliskt geni. För andra? Ett fullständigt mysterium.
🎭 Från Cleveland med kärlek, kakafoni och kaos
När Pere Ubu föddes 1975, var Cleveland långt från någon kulturell metropol. Det var mer en stad på dekis – sliten, arg, och full av industriell olycka. Perfekt jordmån, med andra ord, för något lika överraskande som Pere Ubu. Gruppen växte fram ur spillrorna av Rocket from the Tombs och skapade en ljudvärld som inte riktigt gick att placera. Det var garagerock med en dos absurd dadaism, jazz, noise och avantgardeteater.
Tänk dig om Tom Waits, Captain Beefheart och James Joyce fastnat i samma kyliga replokal – och bestämt sig för att låta maskinen explodera. Deras debutskiva från 1978, The Modern Dance, lät som ett sällsynt stökigt konstprojekt, och än idag känns det som att kliva in i ett parallellt universum där gitarrer skriker, syntar morrar och rösten i mitten skakar av existentiell frustration.
📼 Underdogen som format rockens framtid
Pere Ubu låg aldrig högt på topplistorna, och det var aldrig poängen heller. Men i skuggorna ritade de om kartan för en ny generation.
Artister påverkade av David Thomas:
- Joy Division
- Sonic Youth
- Pixies
Alla stod i skuld till David Thomas och hans raspiga, gränslösa uttryck. En röst som svajade någonstans mellan predikan och psykisk kollaps.
På svensk mark gjorde Bob Hund en kärleksfull parafras på Ubus låt ”Final Solution” med sin egen attackdänga ”Ett fall & en lösning” 1997. En slags musikalisk stöld – med tillåtelse i anden, får man förmoda. Det är svårt att tro att Thomas hade något emot det. Han brukade ju trots allt själv plocka fritt från allt han älskade och hatade.
🩸 En sjuk kropp, ett levande hjärta
David Thomas var inte frisk de senaste åren. Njurar som strejkade, kroppen som sa emot. Men det hindrade honom inte från att fortsätta jobba. Enligt bandets uttalande var han mitt uppe i arbetet med ett nytt album vid sin död. Resultatet ska släppas postumt.
Det finns något nästan religiöst – eller kanske mytologiskt – över det. Som en halvgalen profet med mikrofonen som slagruta, vägrade han ge sig. Döden fick bokstavligen vänta bakom ridån tills hans sista kreativa rusch hade fått blomma färdigt.
🕯️ En ikon – trots sig själv
Han ville aldrig vara en legend. Han ville vara ärlig. Hans liv visar att storhet inte alltid sitter i Grammys eller i vad kritiker säger. Ibland är det att vägra spela spelet, och i stället höja volymen medan världen försöker tysta dig.
Vi andra får nu ta en tyst minut – eller kanske snarare en högljudd timme – snabbt bläddra fram Datapanik in the Year Zero, låta dissonansen rusa genom högtalarna och minnas en tid när rock var något mer än bara poser. När det fortfarande kunde vara farligt.
David Thomas var farlig. På riktigt. Han var rockens motsträvige martyr – ful, rasande, briljant. Och han vägrade någonsin släppa taget.
🎧 Spela högt:
- 🎵 Pere Ubu – “Final Solution”
- 🎵 Pere Ubu – “Non-Alignment Pact”
- 🎵 David Thomas – “Monster Walks the Winter Lake”
📚 För nyfikna:
- 📖 Electric Eden – en bok han ofta refererade till.
- 🎬 Velvet Goldmine – inte om Ubu, men bär på samma vackra skevhet.
Vila i evig feedback, David. Du var verkligen David Jävla Thomas. Och du var vår.
—
© Linus Wågström, 2025
Rockhistoriker. Romantiker. Rabalderälskare.
