Fem Kulturfenomen som Bör Få Strafftull enligt Elias Granqvist
Vissa kulturella fenomen borde kanske inte bara bemötas med en kritisk blick – de förtjänar strafftull. I denna kärleksfulla men bestämda krigsförklaring mot fem samtida kulturfenomen tar Elias Granqvist ett satiriskt grepp om våra nutida ovanor. Från norsk epadunk till osliplade biopics – här är listan som säger det du tänkt, men kanske inte vågat posta offentligt.
1. Norsk epadunk – musik som luktar snusfri snus
Det som en gång började med norska ungdomsserier och russebussar har nu degenererat till något som närmast kan beskrivas som soniskt sabotage. Norska remixar av populära hits, kryddade med överdrivet bpm och autotune, har blivit den nya plågan i våra flöden – gärna under etiketten ”ironiskt”, men sanningen är att ironin nu är död och begraven. En gång för alla: varje epadunk-överföring borde följas av samhällstjänst eller åtminstone miljöfarligt avfall-klassificering.
2. Joe Rogan – podcastens svar på platt jord
Med över 100 miljoner dollar i kontraktssumma speglar Joe Rogans popularitet något skrämmande: vår kollektiva fascination för tantiga barstolsteorier i testosteronförpackning. Vad som på ytan låter som ”fri diskussion” är ofta förklädd desinformation i podcastformat. Förslag: varje avsnitt borde komma med varningstext, informationsplikt och kanske en liten quiz i källkritik innan man får lyssna vidare.
3. Biopics – PowerPoints med känslomusik
Den moderna biopicen är en mix av flashback-sekvenser, skakiga Bryan Singer-regisserade montages och dramaturgiska tvångströjor. Freddie Mercury, Elton John – alla pressas ner i kalkylerade berättelser som luktar mer PR än verklighet. För varje biopic som feltolkar sanningen borde det utdelas en avskräckande strafftull: spelas de inte in med själ, ska de åtminstone generera miljardintäkter som botgöring.
4. Återföreningar – nostalgins dödskyss
Musikgruppers återföreningar är ofta inte kreativa återfödelseakter, utan snarare månatliga försök till pensionärsförsäkring. När medelålders rockmän försöker återskapa 90-talets magi inför publik med dubbelseende och knärör, blir det sorgligare än satiriskt. Förslag: varje återförening kräver terapibedömning och publikens godkännande via folkomröstning – utan karaoke-ursäkter.
5. Kanye West – från visionär till varningstriangel
Det går att känna sorg i steget från ”Jesus Walks” till Yeezy produkter med tveksamma symboler. Kanye West har övergått från att vara en nyanserad konstnär till att bli ett geopolitiskt stressmoment, vars varje utspel kräver ännu en förklaring i kvällsnyheterna. Alla hans kreativa projekt borde nu genomgå kulturell karantän – med en särskild linje för hjälp till forna fans med posttraumatisk Yeezystörning.
Slutsats – en larmrapport från kulturens frontlinje
Detta är inte bara krönika. Det är självförsvar. Mot låtar som aldrig borde fått lämna hårddisken, mot dokumentärer som raderar verkligheten, och mot poddande mansröster med storhetsvansinne. Nästa gång någon sätter på ”nostalgimusik” eller Joe Rogan på förfesten – fråga: Har detta klarat tullen?
En sak är säker: vissa kulturella brott hör hemma långt från både streamingtjänster och flygplanslägen. Anmäl, tullbelägg – och andas lugnt igen.
Din utsände i snacksnackens skyttegrav,
Elias Granqvist
