Leif GW Persson lämnar SVT efter Veckan ett oväntat avsked från public service profilen
Leif GW Persson är mer än bara en kriminalexpert – han är en institution i svensk tv. Genom åren har han blivit en välkänd gestalt i vardagsrummens skärmar, med sin karakteristiska stil: långsamt resonerande, ofta lutande bakåt och med en suck som väger tungt av samlad erfarenhet. Efter decennier i rutan kommer nu beskedet att hans program ”Veckan” på SVT inte får någon fortsättning. Ett abrupt och oväntat farväl.
En avslutning efter bara två säsonger
Programmet, som han ledde tillsammans med Camilla Kvartoft, bjöd på analyser av samhällsfenomen, brottsfall och rättspolitik. Kombinationen av GV:s eftertänksamhet och Kvartofts journalistiska driv hade just börjat hitta sin plats. Men SVT valde nu att dra i bromsen – något som även Leif GW Persson själv tycks ha tagits på sängen av:
”– Jag blev lite förvånad faktiskt.”
Trots sin lakoniska stil, är det tydligt att nedläggningen väckt frågor – inte bara hos honom, utan även hos tittarna. Programmet hade en egen ton, långt från samtida klickdrivna produktioner, och representerade något ovanligt: ett försök att folkbilda i bästa sändningstid.
Mellan analys och underhållning
”Veckan” var aldrig ett program som handlade om maximalt tempo och snabba poänger. Det tillät långsamma analyser, försiktiga teorier och värderande reflektioner – en form där Leif GW kunde briljera. Men kanske var just detta i otakt med dagens tv-ideologi?
GW själv vill inte säga öppet vad han tror ligger bakom beslutet, men han antyder att det inte bara handlar om tittarsiffror:
”– Jag har en bestämd uppfattning om vad det beror på.”
Vad det än var, andas tystnaden från SVT något större – kanske ett skifte i vad public service tycker sig behöva vara. En svår balansgång mellan att vara relevant i en uppmärksamhetssplittrad samtid och att samtidigt stå fast vid ett folkbildande uppdrag.
Public service i förändring
”Veckan” hade inte den suggestiva musiken eller flashiga klippningen från true crime-serier. Den förlitade sig i stället på gedigen kunskap, lågmäld diskussion och GW:s expertis. Många menar att det är just det som saknas på tv – ett alternativ till snabba kickar och ytliga spaningar.
Att säga farväl till programmet är därför mer än att lägga ner ännu ett tv-format. Det väcker frågor kring:
- Vilken roll ska folkbildning spela i dagens medier?
- Har långsam tv blivit passé?
- Är det plats för komplexitet i det snabba innehållsflödet?
GW väljer kvalitet framför kvantitet
Att Persson tidigare lämnade TV4, trots högre lön, säger något om hans prioriteringar. Det handlade inte om pengar, utan om djup och eftertanke. Han beskriver själv hur ämnena på SVT kastades in utan tillräckligt svängrum för utforskning – en frustration som för honom handlar om principer:
”Det är som att titta på någon försöka köra långkok i mikrovågsugn.”
En träffande liknelse för ett medieklimat där allt ska gå snabbt, vara lättsmält och helst passa in på Instagram.
Vad händer härnäst?
Kommer vi få se Leif GW som youtuber? Som expert i nya tv-format? Eller kanske i rollen som deltagare i underhållningsprogram? Möjligheterna är många – men en sak är säker: han kommer inte att försvinna. Han är en av få som gjort eftertanke och akademisk tyngd till en del av sin persona. Som en slags svensk Clint Eastwood, med pondus istället för punchlines.
Så även om ”Veckan” nu tonar ut från tablån, återstår för oss att följa vad nästa kapitel bjuder på. För GW:s resa som folkbildare, provokatör och korskopplande samhällsanalytiker är långt ifrån över.
