Tobias Forge och Ghost utmanar skärmsamhället med mörk magi och hitlåtar – framtiden för rocken är här
Det finns en symbolisk tyngd i Tobias Forges påvekrona, inte bara som ett estetiskt attribut utan som ett tecken på total kontroll. Bakom smink, masker och Halloween-ikonografi håller han i trådarna för Ghost – ett av Sveriges mest egna rockfenomen. Trots det fulla konceptuella greppet framstår Forge som överraskande jordnära när han samtalar i en skivbolagslounge i Stockholm, där havrelattens doft ersatt svavlets.
Men samtidigt finns där en konflikt. Han ogillar inte tekniken i sig – det är skärmanvändandet i publiken som tynger honom.
”Jag blir fysiskt illamående,” säger han.
Han talar inte bara i förstärkningsmetaforer. Det är bokstavligt. Att möta en front av mobiler istället för ansikten får honom att må dåligt – en reaktion han delar med andra stora namn som Bob Dylan och Jack White. Det är från Ghost, bandet som bygger en omsorgsfullt regisserad scenföreställning, som önskan om äkta närvaro blir nästan ironiskt påtaglig.
Forge säger själv att “det kan få mig att lägga av”. Ett uttalande färgat mer av melankoli än hotfullhet.
Hitmagi i skräckkostym
Men Tobias Forge är inte bara en moralens väktare i corpse paint. Han är också en hitmakare – något som stör vissa hårdrockspuritaner. Han kombinerar det catchiga med det teatralt kaotiska på ett sätt som påminner om en mix av Max Martin och King Diamond. Starka melodier är inte ett stilbrott – de är själva kärnan.
- “Immortal Rites” med Morbid Angel kan vara pop i Forges öron.
- Det avgörande är vad musiken gör, inte vad den kallas.
Ghosts låtar är som kirurgiskt bearbetad konst – byggda för att dröja sig kvar. En blandning av skräckromantik, refrängkraft och teatral rock som sitter kvar som en lukt eller en mardröm.
Sprickorna bakom masken
Men Forge är inte oberörd. När fyra tidigare bandmedlemmar 2017 stämde honom, förlorade Ghost något av sin mystik. Den kreativa kollektiva illusionen sprack när juridiken klev in. Forge stod ensam – med påvekrona, ja – men också som människa.
”Det vore konstigt om man inte påverkades,” säger han. Bitterheten är subtil, förklädd i artighet och verbal finess. Men den finns där – som en gotisk parfym i luften.
Spöken som håller låda
I takt med ökande framgång kommer också kritiken – Ghost är för poppiga. För mycket Journey, för lite Mercyful Fate. Det är catchy hellre än kaotiskt, vilket vissa menar urholkar trovärdigheten inom hårdrocken.
Men Forge ser det snarare som en styrka:
- Att skapa något minnesvärt i dagens trendjaktande medielandskap är radikalt.
- Ghosts teatralitet, deras Scooby Doom-äventyr, är ett val – inte en eftergift.
Ghosts framtid i rockens arv
Under Black Sabbaths avskedskonsert i Birmingham stod Ghost på scen tillsammans med legendarer som Metallica och Slayer. Forge beskriver det som att en gammal vän försvunnit – inte bara ett band, utan en epok.
Han är samtidigt publikens ikon och nostalgiker, en samlare av ljudminnen och krossade illusioner. En dramatiker i corpse paint, ordnens herre i en värld där dramatiken blivit sällsynt.
Ett nytt kapitel: ”Skeletá”
På albumet ”Skeletá” tar Forge Ghost ännu ett steg mot den breda, melodimättade poprocken – men utan att förlora den mörka teatern. Kreativa samarbeten med Salem Al Fakir och Vincent Pontare ger refrängerna glans, samtidigt som studioproduktionen förblir svettig och mörk. Det är som en musikal i helvetet – catchy och olycksbådande på samma gång.
Vad Tobias Forge representerar
Ghosts frontfigur har förvandlats från blodig dödsmetall-vampyr (i bandet Repugnant) till listklättrande påvekung med refränghand. En slags svensk Alice Cooper, fast med manus.
I Forge återfinns motvikten till TikToks snabbhet: en världsbyggare, inte en influencer. En artist som kräver din uppmärksamhet. Hela din närvaro, inte bara din kameraapp. För i hans universum skapas konst som överskrider det digitala ljudbruset – konst som du måste känna, inte bara streama.
Papa V vakar över dig.
📲 Vill du läsa mer från Emil Wikenström? Följ honom där sanning blir saga och sagorna luktar läder, rökelse och rock – @emilrykter
