Viagra Boys tar över rockvärlden med satiriskt kaos på nya albumet Viagr aboys

Det är inte alltid lätt att veta vad fan Viagra Boys egentligen håller på med.

Men på deras fjärde album – det med flit felstavade och frimodigt självförälskade Viagr aboys – framgår en sak tydligt: de menar allvar. Men de skrattar samtidigt åt att de menar allvar. Åt hela musikindustrin. Åt sig själva. Åt oss.

Och precis därför är det briljant.

🤘 Felstavningen säger allt

Albumtiteln ”Viagr aboys” är inte ett slarvfel – det är ett statement. Ett snett flin i versaler. Här får vi det som bara Viagra Boys kan leverera: ett intelligent kaos som aldrig riktigt förklarar sig självt, men känns helt självklart i sin oreda.

🎛 Postpunkens motsvarighet till en karaokemaskin från helvetet

Tänk dig att Elvis Presley skulle ha krympt ner till en nihilistisk liten röst i Iggy Pops medvetande. Och att den rösten fastnat i en TikTok-loop, marinerad i toxisk manlighet, stonerhumor och konspirationsteorier från någon riktigt mörk subreddit. Där har du grunden till Viagra Boys sound.

På Viagr aboys är frontmannen Seb Murphy fortfarande den där halvfulla gatusankta predikanten. Hans röst slirar mellan absurdism och sylvass samhällskritik, ofta i samma andetag. Ena stunden låter han som en trött profet med kramp i levern – andra stunden känns han som den enda med koll på läget.

🎷 Ljudbilden? Som ett laboratorium där någon försöker korsa punk med discobeats och glömmer att stänga dörren.

Det är stökigt. Det är rått. Det är fullt av synthar, galna gitarrer och plötsliga vändningar. Du tror att du lyssnar på en låt – sen kommer en blockflöjt. För att varför inte? Ingenting är heligt, vilket i sig gör Viagra Boys till rockens mest trovärdiga röst 2025.

Lyssna bara på:

• ”Store Policy” – den låter som om Gil Scott-Heron vore kidnappad av Beastie Boys och tvingas läsa Ica:s köpvillkor över ett punkigt no wave-beat.
• ”Best in Show pt IV” – en låt där Captain Beefheart möter självhjälps-gurus medan saxofonen sitter i ett hörn och fullgråter.

🧘 Spirituella influencers, se upp

En tydlig röd tråd i albumet? Seb Murphy har fått syn på samtidens andliga nyvågen. Ni vet de där yogainfluencers som tror att kristaller är själens WiFi. Murphy pekar och skrattar, men också med en märklig närhet – som om han rört sig i kretsarna, dömt lite tyst, men ändå fattat grejen på sitt eget LSD-marinerade sätt.

Om Nicolas Cage visste att han hade ett tredje öga och startade ett Mötley Crüe-coverband – långsamt, i badkar, på syra – ja, då hade det låtit ungefär så här.

🎤 Från punkshow till psalm

Hela projektet landar i ”River King” – en oväntad ballad. Ja, du läste rätt. Det finns känslor under allt skrän, och här släpper Murphy in dem för första gången på riktigt. Det är skört. Det är vackert. Det är som om han hängde sitt hjärta bredvid den svettiga mikrofonsladden, bara för att se om det håller.

📚 En ADHD-generationens Velvet Underground?

Viagra Boys har alltid varit en drift med rockens självgoda självbild. Men det är just det – självdistansen, ironin – som gör dem så betydelsefulla. På samma sätt som Andy Warhol tryckte upp ett gäng sopburkar och kallade det konst, så tar Viagra Boys rockmusikens sista suckar – och blåser liv i dem genom att förstöra allt.

De är:

• Rockens necromancers
• Zombiepräster med glitter i ögonen
• Postironiska predikanter med saxofon

🎧 Slutbetyg

Viagra Boys är tillbaka med ett album som lyckas vara både helt galet och fullkomligt logiskt. Det är en dekadent, tramsig triumf – smartare än mycket annat som klassas som ”seriös musik”.

💥 Bästa låt: ”Man Made of Meat”
🎧 För dig som gillar: IDLES, The Fall, skränig satir, Devo på PCP och saxofoner som gråtskriker
📝 Slutsats: Det här är rockmusikens motsvarighet till en absurd performancekonst – men du får headbanga också.

📱 Följ Olof Winberg på Threads: @OlofWinberg
💌 Tips & feedback? olof.winberg@entertainmania.se
👇 Fler texter: #ViagraBoys #Skivrecension #KulturelltKaos2025