Alicia Vikander briljerar i The Assessment – starkt sci-fi-drama om framtidens föräldraskap

Tänk dig att Margaret Atwood och Charlie Brooker slagit sina dystopiska huvuden ihop – resultatet hade kunnat bli något som ”The Assessment”. Denna rykande färska sci-fi-thriller på Prime Video är både en stilistisk framtidsvision och en vass kommentar kring vår tid där föräldraskap blivit något av ett privilegium. I hjärtat av dramat finner vi Alicia Vikander, som i rollen som Virginia ger sitt kanske mest mästerliga skådespel hittills.

En steril framtid där kärlek inte räcker

Vi förflyttas till en framtid där klimatet kollapsat, naturlig reproduktion är passé och allt från kärleksrelationer till familjebildning styrs av staten. Här räcker det inte att vilja ha barn – du måste kvalificera dig. Och det är här Virginia träder in, kall som stål och med ögon som registrerar men aldrig känner.

Virginia är en slags statligt utsänd observatör som får i uppdrag att under en vecka bo tillsammans med paret Mia (Elizabeth Olsen) och Aaryan (Himesh Patel). Hennes uppgift? Att avgöra om de är tillräckligt lämpade för att bli föräldrar i denna perfektionistiska dystopi.

Kusligt kammarspel byggt av känslor och kontroll

Vad som börjar som ett lågmält övervakningsdrama utvecklas snabbt till ett klaustrofobiskt kammarspel, laddat med känslor, maktstrukturer och en makalös atmosfär. Tänk ”Ex Machina” blandat med ”Mother!” och en gnutta parterapi gone wrong.

Skådespelet – subtilt och förkrossande

Vikander levererar en prestation som går utanför det mänskliga – eller kanske är det just människan hon blottlägger under ytan. Hennes rörelsemönster, röstläge, tystnader – allt är koreograferat med kirurgisk precision. Det finns ekon av Emma Stones roll i ”Poor Things”, där känslighet och grotesk skönhet dansar bredvid varandra.

Olsen och Patel är lika lysande. Olsen är skör utan att vara svag, hoppfull men inte naiv. Patel tar plats med sin stillhet – en man inuti en känslomässig havsstorm. I en särskilt minnesvärd scen ackompanjerade av Minnie Driver och Indira Varma får filmen en oväntad injektion av kaotisk brilliance – tänk The Bear i sci-fi-miljö.

En estetik som kombinerar det sterila och det storslagna

Regissören Fleur Fortuné gör sin långfilmsdebut och det är en syn att skåda. Hennes visuella språk är drömskt men exakt – som om ”Her” och ”Brazil” tagit hand om ett provrörsbarn tillsammans. Världen hon bygger är kall, men aldrig tråkig; kliniskt vacker men fylld med obehag.

Stora idéer som (nästan) binds samman

Manuset försöker hantera enorma teman: moderskap, frihet, statlig kontroll och mänskliga relationer. Ibland känns det något överambitiöst – vissa trådar förblir lösa – men upplevelsen är ändå stark och för tankarna till djupare frågor än de flesta streamingfilmer vågar närma sig.

Frågor utan svar – men känslor med kraft

”The Assessment” är en spegel rakt in i vår samtid. Vem får bestämma vem som är en god förälder? Vad händer med den fria viljan när staten kliver in mellan två människor? Filmen ger inga svar, men den ställer frågorna med en sådan kraft att det är omöjligt att inte reagera.

Betyg

4 av 5 syntetiska fostervattenpåsar

Finns nu att streama på

Prime Video

Gillar du den här? Då kanske du också gillar:

• Never Let Me Go (2010) – Kärlek, kloner och krossade drömmar.
• Birth (2004) – Nicole Kidman navigerar reinkarnationens obehag.
• Black Mirror S03E01: “Nosedive” – Där likes bestämmer ditt värde.

Följ @lukasholmfilm på X (tidigare Twitter) för fler filmrants, analyser och känslomässiga utbrott utan förvarning.

Vi ses i mörkret – och denna gång, stanna till eftertexterna.