Colin Farrell i sorg efter pappans bortgång Eamon Farrell hyllas som en livets kapten
Colin Farrell har varit en stormvind, både på filmduken och i livet. Med sin intensiva blick och den irländska glöden i hjärtat har han länge förtrollat publiken. Men nu står han inför något mer stillsamt – ett rum utan strålkastare, en scen där sorgen får ta plats.
En far, en förebild, en Dublin-legendar
Colins pappa, Eamon Farrell, har gått bort. I en ålder av 82 somnade han in, stilla och värdigt, omgiven av familjens kärlek efter en längre tids sjukdom. För de som följt Colin från hans tidiga dagar – som den cigarettförsedde rebellen i Phone Booth och Dublins vildhjärta – är det inte svårt att förstå vilken betydelse Eamon haft.
Han var inte bara far. Han var en berättelse i sig själv. En gång fotbollsspelare i Shamrock Rovers FC, klubben med grönt blod och arbetarklassanda, och alltid en man med båda fötterna i den irländska myllan. På planen ledde han laget som en kapten, i livet visade han vägen med omtanke och styrka.
En man med hjärta och ärlighet
I dödsannonsen som publicerades i irländska tidningar beskrevs hans bortgång enkelt men rörande:
”Han somnade stilla in, efter en lång tids sjukdom som han mötte med mod, i sin familjs kärleksfulla omsorg.”
Det finns något nästan shakespeareanskt i denna slutscen – en fader som sluter ögonen medan sonen han uppfostrat bär namnet vidare. Från fotbollsplaner i Dublin till röda mattor i Cannes. Eamon såg allt detta, från första parkett. Han såg det lilla yrvädret från Castleknock bli en världsstjärna. Men för honom var det viktigaste aldrig berömmet, utan ärligheten.
Colin uttryckte det själv en gång med orden:
”Min pappa var den första mannen jag ville imponera på – och den sista som alltid sa sanningen till mig, oavsett hur ont den gjorde.”
Farväl från en son
Idag är Colin 48 år och själv far. Efter år av rubriker, kaos och kamp har han funnit lugnare vatten. Men mitt i allt detta har Eamons inflytande aldrig slocknat. Han var den orubbliga rösten i bakgrunden, ett moraliskt ankare, en som inte brydde sig om Hollywood – bara om att sonen skulle vara trogen sig själv.
Begravningen äger rum den 12 april i Dublin, staden där allt började. Där fadern en gång sprang på gröna fotbollsplaner, och där sonen nu tar sitt sista farväl.
När verkligheten blir större än film
Visst pratas det om att Colin snart återvänder som Penguin i nästa Batman-film. Men det får vänta. Livet, i all sin sårbarhet och skörhet, kräver all fokus nu.
För det är kanske just i dessa stunder, när strålkastarna släckts och fasaderna faller, som vi ser våra idoler som mest mänskliga – som söner, inte stjärnor. Colin Farrell sörjer sin far. Inte som filmkaraktär, utan som den han alltid varit: sonen till Eamon Farrell.
Bakom varje stjärna finns en enkel början. En pappa på en regnvåt gräsplan i Dublin. En hand på axeln. En röst som sa:
”Ja, det där kan du – men du måste göra det ordentligt.”
Och nu har han lämnat scenen. Med stolthet, värdighet och det största av arv.
Vila i frid, Eamon Farrell.
