Alex Schulman och Lydia Sandgren tillbaka med gripande romaner om kris och identitet
Hösten i Bok-Sverige har återigen öppnat dörren till det känslomässiga djupet, och få saker speglar detta bättre än de färska romanerna av Alex Schulman och Lydia Sandgren. Två av Sveriges litterära tungviktare gör comeback – inte med lättsam underhållning, utan med psykologiska berättelser där skolmiljö och själslig kris blir navet för större frågor om identitet, sorg och mening.
Två romaner med läraren i centrum
Både Schulman och Sandgren riktar i höst sitt litterära sökarljus mot lärare som hamnat på glid i tillvaron. Detta gemensamma fokus blir mer än ett karaktärsval – det blir en spegel för ett samhälle i upplösning. Med pennan som skalpell skär de rakt in i existensens nervsystem.
- Alex Schulman skildrar det övernaturliga och djupt emotionella.
- Lydia Sandgren använder intellekt och formmässig elegans för att utforska identitet.
Alex Schulman: Minnenas ekokammare
I 17 juni möter vi Vidar – en utbränd gymnasielärare som en dag ringer sitt gamla barndomshem. I luren hör han sin döde far svara. Det som följer är en närmast Bergman-sk berättelse om skuld, trauma och spöken – både verkliga och inre.
Schulman arbetar i det vardagliga, i tystnaden mellan orden. Ingen dramatik behövs – det är telefonsignaler och undertoner som bär tyngden. Varje detalj vittnar om en författare som inte bara skriver om sorg, utan som vill att du ska känna den i din egen kropp.
Lydia Sandgren: Identitetens labyrint
Efter den hyllade Samlade verk är Lydia Sandgren tillbaka med Artens överlevnad. Här följer vi Karl, en lärare på väg att gå sönder samtidigt som han försöker skriva biografi om en gåtfull dirigent. Sandgren använder berättelsen till att ställa frågor om vilka vi egentligen är när vi speglar oss i andras liv.
Det är intellektuellt slipat och känslomässigt förkrossande. Sandgren har förmågan att göra dialoger till filosofiska prövningar, och varje sida bär på ett stilla vemod som dröjer kvar långt efter sista punkten.
Likheter och kontraster
Det finns slående likheter mellan romanerna:
- Lärare i personlig kris.
- En dragning åt det förflutna.
- Frågor om identitet och självförståelse.
Men tonen skiljer dem tydligt åt:
- Schulman arbetar med känslan först – hans prosa är som en emotionell lavin.
- Sandgren bjuder på tankens dramatik – varsamt och genomtänkt.
Ett kulturellt motdrag
I en tid då yta ofta vinner över djup, fungerar dessa nya verk som en slags motståndshandling. Exakt när många andra vänder sig till AI och snabba lösningar, erbjuder Schulman och Sandgren något radikalt: tystnad, eftertanke och djupdykning.
En roman som motstånd
Frågan återstår: vem blir din litterära följeslagare i höst?
- Väljer du Team Schulman – där bokstäverna viskar dina egna minnen tillbaka till dig?
- Eller lutar du åt Team Sandgren – där varje mening är som en spegel för din själ?
I en värld där allt går fortare, är deras romaner kanske det mest tystlåtna men kraftfulla ropet vi har. Hösten tillhör de eftertänksamma.
