Därför hör du inte vad de säger i SVT:s dramaserier – ljudproblemet som stör tittarna

Det börjar nästan kännas som en tradition. Man dimrar ljuset, sjunker ner i soffan och slår på det senaste SVT-dramat – kanske “Trolösa” eller varför inte “Stenbeck”. Och som alltid, det visuella är inget annat än utsökt. Kameran smeker över landskap vackra nog att få självaste Bergman att gråta, och skådespeleriet är så subtilt och nedtonat att man direkt sugs in i karaktärernas plågade inre liv.

Men sen börjar folk prata.

Eller, ja – de börjar röra på munnen.

För vad som faktiskt sägs drunknar i vad som låter som ett remixat fältreportage från ett biodynamiskt café: ett kontinuerligt sorl av humlesurr, klirrande porslin, knarrande trägolv och ett piano som verkar ha tagit sin känslomässiga kris på största allvar.

Man försöker. Pausar. Spolar tillbaka. Vrider upp volymen. ”Hon sa… vad?” Men den där avgörande repliken, den som skulle bära scenens tyngd – förblir ett mumlande mysterium.

SVT:s största drama är, ironiskt nog, inte karaktärernas svek eller maktspel. Nej – det är ljudet.

Det globala mumlandet

Kulturjournalisten Karolina Fjellborg satte snyggt ord på frustrationen i en krönika. Hon hör egentligen utmärkt, men inte ens en känslig hököron-radar räcker när dialogen måste dechiffreras likt kodade meddelanden via Siri, kombinerat med läppläsning och livlig fantasi.

Och hon är inte ensam.

Fenomenet är globalt. Minns ni “Mumblegate” i brittiska BBC för ett decennium sedan? Tittare blev upprörda över att deras favoritserier lät som om de var skrivna av Shakespeare, men framförda av någon som precis vaknat upp ur narkos.

För mycket realism, för lite tydlighet

Vad är det som händer?

Svaret ligger delvis i en modern fixering vid realism. Det ska kännas äkta. I ljudvärlden kallas det “ambient”. Varje doftande kaffekopp, varje drag genom trapphuset, varje knapp på en telefon ska höras.

Men det är som att man glömt varför publiken faktiskt sitter där i soffan: för att höra dialogen. För att följa berättelsen, inte vibrationen i glas och bestick.

AI som mumlar

I vissa fall har man till och med kallat in artificiell intelligens. I “Trolösa” valde SVT att eftersynka danska Jesper Christensens repliker med AI. Bra idé i teorin. Men i praktiken?

Resultatet lät mer som Siri på rödvin än en plågad dansk patriark – en lågmält viskande robot som läst manus en gång, möjligen under tvång.

När ljudmixern tar över dramat

Här når vi vändpunkten i dramat: ljudmixern har blivit boven. Regissören kanske ser in i skådespelarens själ. Ljusdesignen är ett konstprojekt i sig. Men om ljudet inte fungerar, så spelar det ingen roll hur innerligt Lena Endre stirrar ut i en regnig horisont.

Man sitter ändå och tänker:

”Sa hon nåt om att lämna honom, eller ville hon bara ha mer smör?”

Försök till lösningar

SVT har försökt bemöta problemet. De erbjuder numera ett alternativ med ”tydligare tal” i SVT Play, en funktion som förstärker rösterna. Ibland funkar det. Men ibland förvandlas en känsloladdad närscen till något som klingar som ett radioinslag från en folkhögskola för nybörjare i voice over.

Vad vi behöver höra

Det här handlar inte om gnäll från folk som blivit tunghörda med åren. Det är inte lyssnaren som förändrats, det är mixen som blivit överambitiös. Någon i kontrollrummet har blivit för förälskad i ljudmattor och atmosfär.

Och någonstans måste man kanske bara säga det självklara:

• Börja i rätt ände.
• Låt repliken vara det viktigaste.
• Låt atmosfären vara ett komplement – inte en konkurrent.

Det handlar inte om att serier måste låta som 90-tals sitcoms där varje ord är belyst med spotlight. Men ett drama behöver heller inte vara ett ljudmässigt escape room.

Så snälla, SVT…

Vi älskar era drama-satsningar. Vi bär dem som kulturskatter. Men när vi sätter på ett avsnitt av “Stenbeck”, vill vi inte behöva använda undertexter som livlina redan i avsnitt två.

Om ni ändå insisterar – kör med textremsor från start och kalla det avantgarde. Det skulle åtminstone vara ärligt. Och vem vet, kanske skulle det trenda på svårmodiga filmfestivaler.

Vi vill bara kunna lyssna – inte lista ut. För i ett bra drama kommer alltid repliken först. Resten är bara bonus.

– Rickard Vinterdal
Din självpåtagna ljuddetektiv och tv-nörd med känsla för både hiss och diss 🎧📺

Följ mig för fler kärleksfulla klagomål, djupdykningar i headlines och de där små TV-ögonblicken som får oss att ropa ”VA SA HON?” mot skärmen.