Nonnas på Netflix en varm matkomedi med italienska tanter kärlek och köttbullar
Du vet hur vissa filmer får dig att vilja ringa din mormor, boka en flygbiljett till Italien och koka ett helt lass tomatsås – allt samtidigt? Netflix nya film Nonnas är exakt den typen av film. En matig, kärleksfull och ostigt sentimental hyllning till italiensk-amerikansk kultur – där tanterna regerar och ingen lämnar bordet hungrig, varken på mat eller känslor.
Vince Vaughn spelar Joe, en man mitt i livet som inte riktigt verkar veta om han är på väg någonstans eller bara kretsar kring minnena från sitt Brooklynska pojkrum. När hans mamma går bort – i en scen så laddad med stråkar, slow motion och känslor att du nästan hör regissören viska “Oscar bait” – får Joe ett infall. Han vill rädda det som räddas kan: smakerna, värmen och närheten från hans barndom. Och var gör man det bättre än i ett kök?
Så han startar en restaurang på Staten Island där köket styrs av riktiga nonnos. Alltså: italienska (amerikanska) farmödrar med decennier av matlagning, skvaller och familjedrama i bagaget. Det är som om The Avengers bytt ut tightsen mot blommiga förkläden – allihop redo att kasta sig in i strider om den perfekta köttbullen.
Starka tanter i rampljuset
Och jösses, vilka nonnos de har samlat ihop:
- Susan Sarandon – syrlig och stenhård, som om hon haft sin gamla kastrull i handbagaget från Neapel.
- Lorraine Bracco – muttrar med en accent som får dig att känna doften av färsk basilika.
- Talia Shire – ger pastavattnet en blick som skulle kunna smälta skedstål.
- Brenda Vaccaro – ser ut att kunna slåss med en lasagneform om det innebär att hennes rätt får stå först på menyn.
Filmen är regisserad av Stephen Chbosky, som du kanske minns från The Perks of Being a Wallflower. Den här gången rör han ihop en soppa av nostalgi, mamma-kärlek och en känsla av att livet kanske inte är så krångligt, bara det finns köttbullar nog och någon som säger åt dig att ta på dig en tröja. Jo då, det är förutsägbart. Ja, det är sockrigt. Men hej – det funkar.
Fiktion från verklighetens kök
Historien är faktiskt, tro det eller ej, inspirerad av verkligheten. Joe, eller förlagan till honom, öppnade en restaurang där nonnor faktiskt stod vid spisen – och den har blivit ett slags kulinariskt tempel. Cash only, förstås. För respektens skull.
Men det som gör Nonnas till något mer än ännu en besök-i-barndomen-film är vad som bubblar under ytan. I det där köket pågår nämligen små krig – om:
- Recept
- Minnen
- Rätten att få definiera “äkta” sås
Mellan gnabbet om vitlök och gamla sorger får filmen sin själ.
En varm filt i filmformat
Det är en trygg film. Inte nyskapande. Inte djupdykande. Men den vill helt enkelt vara din filmkvälls motsvarighet till en varm filt och ett glas vin. Och det lyckas den med.
Linda Cardellini dyker också upp i en biroll som Joe’s gamla high school-kärlek – och visst, det hintas lite kemi där. Det är kanske inte kärlekshistorien som får världen att stanna, men man hejar ändå lite för att de ska få det där sista kyssen vid frysdisken. Ja, det är den sortens film.
Se den – men inte på tom mage
Så: Se Nonnas om du:
- Älskar mat
- Saknar din mormor
- Vill gråta lite, le lite
- Sen googla “recept på Nonna’s slow-cooked meatballs”
Men för guds skull, titta inte på tom mage.
Betyg: 🍝🍝🍝 av 5
Premiär: 9 maj på Netflix
Lukas Bergström
Din kulturella ciceron i grytans glada djup – där varje tugga har en bakgrundshistoria och varje tant har sista ordet.
