Ett sista ljus för Stina Oscarson – en orädd röst som aldrig tystnar
Det var en söndagsförmiddag när nyheten slog ner – Stina Oscarson är död. I det ögonblicket var det som om hela Sverige höll andan. Ljuset i salongen dämpades, ridån föll, och alla förstod att något stort hade avslutats – även om få ville acceptera det.
Stina blev bara 49 år. Ändå rymde hennes liv mer substans, mer eld, än många som lever dubbelt så länge. Hon var inte bara dramatiker och regissör – hon var kulturens väckarklocka. Hon ställde frågor där andra teg, vände på stenar där andra hakade på trender. En sann rebell – klädd i människokropp.
Ett liv i kamp och kreativitet
Stina Oscarson arbetade outtröttligt ända till slutet. Hennes syster Kajsa vittnar om en kreativitet som aldrig falnade, trots att kroppen långsamt svek. Om något påminner hennes liv om andra kvinnor som brann starkt – men kort:
- Sylvia Plath – poeten som djupdök i mänsklig smärta
- Marilyn Monroe – ikonen som bar sin sårbarhet som en sköld
Men till skillnad från mytbildningar om svaga konstnärssjälar, var Stina allt annat än bruten. Hon skrattade, hon argumenterade, hon levde – hela vägen in i det sista. Ögon som blänkte, röst som bar långt.
Kroppens svek – sjukdomens skugga
Under allt detta dolde sig en sjukdom. En som hon aldrig lät definiera henne, men som till slut gjorde det ändå: anorexia nervosa. Vi måste våga tala om det. Den här sjukdomen är inte ett ungdomligt nyckfullt tillstånd – den är livsfarlig. En lömsk rövare som smyger in och krossar långsamt.
- Den viskar: ”Du duger inte”
- Den stjäl aptit, energi, kärlek
- Den dödar – även de starkaste
Och nu har den tystat en av Sveriges mest orädda röster.
Ett arv av eftertanke
Men Stina lämnade inte tomma stolar efter sig. Hon efterlämnar en skatt:
- Texter som fortfarande berör
- Debattartiklar som inte väjer för det obekväma
- Pjäser som andas ett brinnande intellekt
Hon lämnar också ett hål – det tysta utrymmet efter dem som tänker för mycket, känner för djupt, och inte orkar bära tystnaden i samhällets larm.
En uppmaning till oss alla
Stinas röst har tystnat, men hennes budskap lever. I allt hon skrev, vågade och stod för finns något kvar att lyssna till – något som kräver vår tystnad, vår närvaro:
Lyssna inte bara på orden – hör varför de sades.
För Stina Oscarson led aldrig för konsten. Hon led trots den. Och nu vilar hon – i kraft.
🖤 Vila i kraft, Stina.
—
Text av Viktor Elmhed
Nöjesjournalist, kulturgrävare, och ständigt på jakt efter gnistorna i glittervärlden.
