Katarina Wennstams Vändpunkt Efter Livskrisen – Om Mörka Våren och Vägen Framåt
Katarina Wennstam har i många år varit en oförtröttlig röst i det svenska offentliga samtalet. Som författare och före detta kriminalreporter har hon gång på gång satt ljus på de strukturer som andra helst undviker att tala om – patriarkala krafter, rättssystemets brister och kvinnors utsatthet. Men under det senaste året har något förändrats. Hon blev tystare, nästan frånvarande, och många undrade varför.
En mörk vår
När Wennstam nu bryter tystnaden, i sin första längre intervju på över ett år, gör hon det med en öppenhet som överraskar. Den här våren, berättar hon, var hennes livs mörkaste period. Trots att hon fortsatt föreläsa, skriva och medverka i media, rasade hennes liv bakom kulisserna.
- En långvarig relation tog slut.
- Ekonomin föll samman.
- Hon kände sig ensam och utmattad.
”Det var som att någon drog ur sladden”, säger hon. Ett uttryck som rymmer både utmattning och desperation. Samtidigt myntar Wennstam ett annat uttryck som blivit viralt i feministiska kretsar: ”fuck off-kapital” – idén om att varje kvinna bör ha ekonomisk självständighet så att hon kan lämna en destruktiv situation utan att be om lov.
En oväntad vändpunkt
I samma andetag som hon berättar om kollapsen, beskriver hon en oväntad vändpunkt – något hoppfullt mitt i all sorg: en ny kärlekshistoria. Via en dejtingapp mötte hon någon, och inte vem som helst, utan någon som också bar på skav.
”Det var så… mänskligt. Inte räddare som möttes, utan bara två lite kantstötta människor som ville vidare.”
Det blev inte en flykt från sorgen, utan en fortsättning. Ett bevis på att livet, hur trasigt det än känns, ändå kan bjuda på ny närhet – utan illusioner, utan romantiskt glitter, men med ärlighet och närvaro.
En ny sorts styrka
Katarina Wennstam säger att hon inte vill hamna i en situation där hon måste be om lov för att leva sitt eget liv. Det är ett tydligt budskap som går hand i hand med hennes livsfilosofi: självständighet, integritet och mod.
Sorgen, säger hon, kan vara en revolution. Ett uppvaknande. En ny början. Och man tror henne. Inte bara för att hon berättar det så, utan för att hon levt det så.
En kvinna som rest sig
När intervjun avslutas, står hon där – i sin svartrandiga kavaj, stark i hållningen, redo att gå vidare. Katarina Wennstam är på väg upp ur mörkret, med sin erfarenhet som rustning och orden som sitt vassaste vapen.
- Hon har fallit.
- Hon har känt förlusten.
- Hon har rest sig.
Och världen lyssnar. För få saker skakar maktens grundvalar så mycket som en kvinna som vägrar tystna – särskilt när hon vet exakt vad hon pratar om.
