När Viola Davis tystade en svensk journalist – om kultur, mod och makten över samtalet
En tyst minut för svensk journalistik? Kanske dramatiskt, men inte helt obefogat när man ser vad som hände med Emma Engström och intervjuincidenten med Viola Davis. Engström, känd för att ställa raka frågor snarare än att läsa från PR-manuset, ställde en fullt legitim fråga – och blev i princip utslängd från intervjun för det.
Bakgrunden: en film med stort budskap
Davis är aktuell med filmen G20, där hon spelar USA:s första svarta kvinnliga president under en global krissituation i Sydafrika. Det är en film som frontar mångfald, representation och politiska undertoner – och produceras av Davis egna produktionsbolag. Med en mexikansk kvinnlig regissör och en berättelse om ledarskap och global rättvisa kan man tycka att just politik borde få lyftas i samtal om filmen. Men så blev det inte.
Frågan som inte fick ställas
När Engström frågade om filmens politiska betydelse i relation till skiftande strömningar i Hollywood – särskilt Disneys tillbakadragande från mångfaldsinitiativ – blev det tyst. Inte från Davis själv, men från PR-teamet. Klick. Intervjun avslutades, frågan hade tydligen varit för känslig.
En större bild
Incidenten kan ses som mer än en isolerad händelse. Den pekar på en växande trend inom kändisintervjuer och kulturbevakning:
- Ökad kontroll från PR-teams sida över frågor och svar
- Mindre utrymme för ärliga samtal
- Större fokus på image än på innehåll
Journalistikens roll i att ifrågasätta och granska trängs alltså undan av en ny sorts medielogik, där trygghet och yta premieras över substans.
Historien upprepar sig
Det här är inte första gången. Listan på liknande incidenter är lång:
- Tom Cruises PR-kollaps i soffan hos Oprah, 2005
- Björks vredesutbrott på flygplatsen
- Greta Garbos tystnad som byggde en hel mystik
Skillnaden? Davis är inte en mystisk stjärna som undviker rampljuset – hon är en uttalad aktivist och producent med ambition att förändra branschen. Därför blir det extra paradoxalt när en kritisk fråga tystas så snabbt.
Vad står egentligen på spel?
Den centrala frågan Emma Engström ställde – vad det innebär att göra politisk film i en tid där filmstudios backar från just politik – är viktig. Att inte kunna diskutera den är ett varningstecken för konsten själv. Till sist handlar det om det här:
- Om man får spela president, måste man också tåla presidentmässiga frågor
- Om man gör film om politik, måste man också kunna prata om politik
- Om journalistik ska överleva, måste vi låta journalister jobba
Slutord
Emma Engström gjorde sitt jobb. Hon bröt inte mot någon kod. Hon följde bara journalistikens grundregel – att fråga
Nästa gång någon vågar ställa en obekväm fråga; låt dem. Svaren kanske säger mer än den mest påkostade trailer någonsin kan.
Stay curious.
