Alex Schulman gör filmdebut med Arkipelag – känslodrama i skärgården med stjärncast
Alex Schulman kliver nu över en ny tröskel i sin redan känslostarka karriär – från podcast och bokhylla till filmduk. Med den kommande regidebuten ”Arkipelag” kombineras skärgårdsidyll med pappor i existentiell panik, ett filmiskt drama med helt klart mer ångest än avslappnad korvgrillning vid strandkanten.
Skolresa blir känslokatastrof
Filmens handling utspelar sig i Stockholms skärgård där ett gäng pappor – spelade av välkända ansikten som Fares Fares, Gustaf Skarsgård och Linus Wahlgren – följer med sina barn på klassresa. Det som börjar med sol, termoskaffe och barnskratt förvandlas snabbt till något helt annat. Inte minst emotionellt. Här handlar det om pappaskam, oförlösta känslor och klassrumslik social dynamik – bland vuxna.
Regissören själv beskriver projektet som ”det dummaste jag gjort”. Och det känns, redan i de första scenernas upplägg, att det är något mer än bara ett underhållande drama på gång. Det är ett samtal om vad det innebär att vara pappa i dagens Sverige – på blodigt allvar och med självdistans på samma gång.
Personligt som alltid
För Schulman-veteraner är temat bekant. I boken ”Skynda att älska” bearbetade han sin faders bortgång. I scenframträdandet ”Tröstrapporter” grävde han djupt i egna sår varje kväll. Han har alltid skrivit som om dagboken vore offentlig egendom – och med ”Arkipelag” lägger han på ett nytt lager: filmregi.
Det personliga inslaget går inte att ta miste på. Schulmans dotter kallade honom pinsam, och i ett försök att närma sig henne anmälde han sig som förälder till en skolresa. Resultatet? Katastrof. Och också fröet till filmen.
Från pinsam pappa till filmregissör
”Arkipelag” spelas in sommaren 2024 och förväntas ha premiär under 2026. Filmen beskrivs bäst som en känslomässig blandning av:
- skärgårdsromantik
- gruppångest
- finkänslig manlig självreflektion
Eller som Schulman själv säger: ”Att Gustaf, Fares och Linus tackade ja, det betyder mycket. Jag tror de såg något ärligt i manus.”
Filmdröm med lång förhistoria
Schulman har länge haft film i sikte. Redan vid utgivningen av ”Skynda att älska” påbörjades viskningar om filmatisering. Men det är först nu – med nya livserfarenheter som förälder, vuxen och förvirrad man – han vågar fullt ut. Och berättelsen ligger precis i linje med det han alltid gett läsare och lyssnare: ärliga skildringar av att inte räcka till.
Vad kan vi förvänta oss?
I ”Arkipelag” får vi tillträde till en värld där känslor är trånga, dialogen ofta tyst och pappor försöker förstå både sig själva och varandra. Förvänta dig:
- Nervös tystnad vid fikabordet
- Skarpa gruppchattar inför lägerelden
- Mänskliga snedsteg med tragikomisk touch
Allt detta mot bakgrund av en svensk skärgård som kanske aldrig varit vackrare – eller mer psykologiskt laddad.
En spegel för alla snubblande vuxna
”Arkipelag” är mer än bara en film. Det är en spegel, för alla oss som försökt vara rätt person, göra rätt sak – men mest av allt bara längtar efter att någon säger: det är okej. Att misslyckas. Att känna för mycket. Att gråta på en klassresa.
Så boka biobiljetten, vässa känsloregistret, och förbered dig på ett filmår 2026 då vi alla kanske inser att klassresor är mer känslosamma än någonsin – särskilt när Alex Schulman håller i kameran.
